Montserrat (mångserrā), berg i sp. prov. Barcelona, 1,237 m. h.
monument', lat., minnesvård. -āl, konstnärl. utfördt, f. lång varaktigh. bestämdt verk.
Mon'za, it. st. s. o. Comosj., med 42,600 inv. Domkyrka, slott.
Mooker-heden (mok-), slätt i Holland (Geldern). Slag 14/4 1574.
Moore (mur), Thom.; irl. skald, f. 1779 Dublin, d. 52. Skr.: Lalla Rookh, Irish melodies, hist. verk m. m.
morāl, lat., smnfattning. af grunderna för det sedliga; sedelära (= etik); sedlighet; först af Sokrates uppställd s. lära, sed. föremål f. näst. alla filosofers undersökningar. -isk, sedlig. -itēt, sedlighet. -iteter, ett slags andl. skådesp. und. medelt., hvari sedeläran dramatiskt framställdes. Uppkommo i Frankr.
Morāles, Luis de, sp. mål., f. 1509 Badajoz, d. 86 där.
Mora stenar, plats i Lagga socken af Sthms l. Här valdes o. hyllades ford. sv. kgr.
moratōrium, lat., jur., beviljadt anstånd med betalning, anståndsbref.
Morāva, 1) bifl. t. h. till Donau i Serbien, uppk. af serbiska och bulgar. M., 335 km. — 2) Se March.
Moray Firth (mörr'ä förth), hafsvik på Skotlds n.ö. kust, gm Kaledon, kanalen förenad m. Atlant.
morbidess', fr., mjukhet i köttpartierna på måln. l. skulpturarb.
morbleu (mårblö), fr., för tusan!
mor'bus, lat., sjukdom.
mordent', lat., tonk., kort, skarp drill utan efterslag.
Morēa, sed. medelt. namn på Peloponnesos, deladt i 5 nomarkier.
Moreau (mårå), Jean Victor, fr. gen., f. 1761, 96 öfverbefälh. f. Rhen- o. Moselarmén, 94 anklagad o. landsförvist, 13 sårad vid Dresden, d. s. å.
mōrer, inv. i det gamla Mauretanien, blandn. af araber, berber m. m. Fanat. islamiter.
mōres, lat., seder.
Morett'o, egentl. Alessandro Bonvicino, it. mål., f. omkr. 1500, d. omkr. 47 Brescia.
Mor'feus, gr. myt., drömmarnas gud.
morfīn, kem., C17 H19 NO3+H2 O = 303, alkaloid i opium, färg- och luktlösa, mycket beskt smakande, i vatten o. alkoh., men ej i eter lösl. giftiga nålar. Kramp- och smärtstill., sömngifvande medel; missbrukas ofta, vanl. i form af af subkutana injektioner, då smån. kronisk morfinförgiftn. inträder.
morfologī, gr., läran om organens utveckl., form o. byggnad utan afs. på lifsyttringarna.
Morgagni (-gan'ji), Geov. Batt., it. anat., f. 1682, d. 71 ss. prof. i Padua. Grundl. af patol. anat. Förf.
Morgan (mårgän), 1) Sidney, eng. förf., f. 1783, d. 59 London. Skr. reseskildr., roman. m. m., 2) J. Pierpont, am. bankir, f. 1837, 71 etablerad i N. York, grund. jättetrusterna.
morganātiska äktenskap l. äktenskap till vänster äga rum inom reg. hus o. högadeln, medföra ej rätt t. mannens ståndsföreträden l. full arfsrätt. Få ej ingås i Sverige.
Morgarten, bergsluttn. i kanton. Zug. Slag 15/11 1315.
morgen, ty. ytmått, i Preuss. = 0,36, i Baden 0,255, Württemberg 0,315 hektar.
Morghen, Raffaele, it. kopparstick., f. 1758 Florens, d. ss. prof. där 33.
morgonstjärna, 1) planeten Venus, då den är synl. på morgnarna; synl. på aftnarna kallas den aftonstjärna. 2) und. medeltid, bruklig stridsklubba, hvars ände var besatt m. taggar.
morgue (mårg), fr., i allm. bårhus, där funna lik utställas till igenkänning.
moripan, se ripor.
moris'ker, sed. 1492 i Spanien kvarblifna morer; tvingades att antaga kristend., 1609 till det
