myrten, Myrtus L., Myrtaceæ. Vanl. m., M. communis L., i s. Europa, Asien, Afrika; prydnadsväxt.
Mysien, g. geogr., landskap i n.v. delen af M. Asien.
mysk, bisam, se myskhjorten. — -bagge, Cerambyx moschatus L., grönt metallgläns. skalbagge m. mysklukt. ¾ cm. l. — -hjorten, Moschus moschiferus L., till boskapsdjuren hör., i mel. Hög-Asien inhemskt djur af rådjurets storlek. Hannen har vid nafveln en körtelpung, hvari afsöndr. mysk, hkt använd. ss. läkemedel och parfym. — -oxen, bisamoxen, Bos moschatus, hör till boskapsdjuren, inhemsk i N.-Amer. polarland.; luktar starkt mysk.
mystērier, 1) hos flere af forntidens folk brukl., hemliga gudstjänst, af äfv. polit. natur, hvaribland de eleusinska voro de mest berömda; 2) und. medelt. skådesp. med ämnen hämtade ur bibeln, is. Kristi lidandes historia (passionsspel), hka först uppfördes i kyrkor af andlige, sed. på gator o. öppna platser af egna sällskap. Ännu fortlefvande i Ober-Ammergau.
mystēri|um, lat., hemligh. -ös, hemlighetsfull.
mysticism', lat., l. mystīk, gr., i teol. betyd, den gudsdyrkan, s. i motsats t. tro o. insikt grundar sig på föregifven omedelbar inre berör. med det högsta väsendet; i modern bemärk.: sjuklig böjelse för det öfversinnliga och fantastiska.
mysti|fiēra, lat., föra ngn bakom ljuset, drifva med. — -fikation, medelt.-lat., missbruk af en persons lättrogenhet; gäckeri.
mys't|iker, anhängare af mysticismen; grubblare. — -isk, s. har afs. på mystik, dunkel, hemlighetsfull.
myt, gr., saga, berättelse, sägen, is. från den förhist. tiden, företrädevs. om ett folks gudomligheter.
myterī, smngaddning (is. af soldater, sjömän, fångar).
Mytilēne, g. geogr., största staden på ön Lesbos.
Mytilus edulis L., Conchifera, 5 cm. l.; i Medelhaf., Nord- o. Östersjön förek. ätbar mussla.
mytologī, gr., gudalära; smnfattning af ett folks sägner om dess gudar. Klassisk m., grekers o. romares m.
målarkonst, den af de bild. konst., s. medels linjer o. färger på en jämn yta så framställer bilder ur människo- o. naturlifvet, att de få utseende af full verklighet, delas efter materielet o. framställningssättet i teckning (på papper, pergament o. d.), stafflimålning (på trä, linne m. m., is. m. oljefärger), fresko- l. väggmåln. (på väggytor), o. efter de behandlade ämnena i historiemåln., hvartill höra religiös, idealhist., allegor. och mytolog. måln., porträtt-, genre-, djur-, stilleben- samt blomster-, landskaps- o. marinmåln. Äldsta gr. m. fr. omkr. 700 f. K.; t. denna slöt sig den gamla rom. m., s. i 3:e årh. e. K. öfvergick t. kristl. m. Byzant. m. 600/1200 var inskränkt t. strängt kyrkl., åt askes lutande stilistik, fick sin fria utveckl. i Italien, Nederländerna o. Tyskland och uppnådde högsta blomstr. 1450/1550, hvarefter inträdde stillastående o. småningom nedgående. Uppblomstrade ånyo i 19:e årh.
målsträv, i Norge språkrörelse, s. afser att höja bygdemålen t. riksspråk.
månad, egentl. tid f. månens omlopp kring jorden. Man skiljer mel.: synodisk m., tiden från ena nymånen till den andra = 29 dag. 12 tim. 44 min. 3 sek., sol-m. = 1/12 år = 30 dag. 10 tim. 29 min. 4 sek., o. almanacks-m. = 30/31 dagar (februari 28/29). Borgerlig m. = 30 dagar.
