olivin, grönt min., kiselsyrad magnesia.
olivolja l. bomolja, fet olja, s. erhålles gm pressn. af oliver, lättlösl. i eter, föga lösl. i alkoh. Eg. v. 0,915/0,920. Den ljusgula o. till mat. Användes för öfrigt till salvor, hårolja, tvål m. m.
olivträdet, Olea R. Br., Oleaceæ. Äkta O., O. europæa L., asiat. buske o. träd, förvildad i Medelh.-länderna och n. Afrika, lämnar virke o. ätliga frukter, ur hka pressas olivolja.
oljebaggen, majbaggen, Meloë proscarabæus, af skalbaggarnas ordning. Larverna lefva parasitiskt hos bin. Den fullv. insekten utsvettar vid beröring en saft, som förr användes i medicinen.
Oljeberget, berg vid Jerusalem, 830 m. h. Kristi himmelsfärd.
oljekakor, resterna af prässade, oljehalt. frön, till kreatursfoder.
oljor, gmskinliga, i vatten olösliga vätskor. 1) Feta o. äro vid vanlig temp. flytande o. erhållas ur oljehalt. frön. 2) Flyktiga o. förekomma mycket utbredda i växtriket o. utgöra förnämsta orsaken t. blommornas doft. De framställas vanligast gm växtdelarnas destillat. med vatten, lättlösl. i alkoh. o. eter, med gmträngande lukt, användas i medicinen, till parfymer, likörer m. m.
olla podrīda (olja-), sp. nationalrätt af en mängd köttsorter o. grönsaker; hvarjehanda.
Ollendorf, Heinr. Gottfr., filol., f. 1805 Rawitsch, d. 65 Paris, grund, den O:ska metoden för själfstud. af moderna språk.
Ollivier (-vjē), Émile, fr. statsman, f. 1825 Marseille, 47 advokat i Paris, 57 i opposit. mot Napol. III, 70 hans minister o. delakt, i krigsförklar. mot Tyskld, störtad s. å. Förf.
ollonborren, se ållonborren.
Olmütz, mähr. befäst st. vid March. 21,707 inv. Ärkebisk., slott.
Olof, sv. kgr. 1) O. Skötkonung, son af Erik Segersäll o. Sigrid Storråda, kon. omkr. 994, slog jämte Sven Tveskägg nor. kon. Olof Tryggvesson vid Svolder omkr. 1,000, lät döpa sig 1008, d. 22. — 2) O. Trätälja, enl. sagan Ingjald Illrådes son, upprättade ett rike i Värmland.
Olof (Olaf), nor. kgr. 1) O. Tryggvesson, kon. 995, sökte utbreda kristendomen, i landet, stupade vid Svolder omkr. 1,000. — 2) O. d. hel., kon. 1015, stadfäste kristend., stupade vid Stiklastad 30. Blef Norges nationalhelgon. — 3) O. Kyrre, son af Harald Hårdråde, kon. 1066, anlade städer, d. 93.
Olustra, ford. gård i Södermanld, där Erik XI 1229 blef slagen af Knut Långe.
Olymp'ia, g. geogr., gr. st. i eliska landsk. Pisatis, ej långt fr. Medelh., midt emot Zante. Spel, offer, altar, orakel. 1875/81 viktiga utgräfningar.
olympiād, hos grekerna tidrymd mel. 2 olymp. festspel, omfattande 4 år, enl. hkn tiden beräknades fr. 776 f. K. till 394 e. K.
Olym'pias, Alex. d. stores mor, dot. af kon. Neoptolemos i Epeiros, härsklysten, 315 afrättad på Kassandros' befalln.
olympiska spel, vid Olympia i Elis hvart 5:e år firade täflingar, bestående af kapplöpning, kämpalek, diskoskastning, knytnäfskamp m. m. Förnyade och moderniserade 1896; i Athen 06, London 08, Sthm 12.
Olym'pos, g. geogr., berg mel. Makedonien o. Tessalien, 2,973 m. h. Berömdt ss. gudarnes boning. Nu Elimbo.
Olyn'tos, g. geogr., gr. koloni vid sydkusten af Makedonien.
omagra, gr., läk., gikt i skuldrorna.
Omaha, st. i Nebraska (N.-Amer.) vid Missouri, 113,361 inv. Fabr.
omajjaderna, kalifdynasti 661/1031.
Omān, landsk., se Maskat.
Omar, 2:e kalifen, reg. sed. 634,
