trollmakt med sin musik och lyckades därigm rädda sin gemål Eurydike från underjorden. Sönderslets af bakkantinnor.
orfèvrerie (-fävrerī), fr., guldsmedskonst.
Orfīla, Matth. Joh. Bonnav., läk., f. 1787 Mahon på Minorca, d. 53 Paris. Utmärkt toxikolog o. kännare af rättsmedicin.
orgān, gr., verktyg; till bestämdt ändamål tjänande del af en växt l. djurkropp; människans stämma; person l. skrift (is. tidning) ss. målsman för ngn bestämd åsikt. -isation, sätt, hvarpå särsk. o. äro förenade. -isera, upprätta ett organiskt helt. -isk, försedd med o. -ism', lefvande kropp l. väsen.
organist' l. orgelnist, pers., anställd som orgelspelare.
orgel, lat. is. för kyrkor användt större musikal. blåsinstrum. Gm bälgen införes luft i tenn- l. träpipor, hvarvid såväl manualen (klaviatur för händerna) s. pedalen (klav. för fötterna) äro verksamma. O.-piporna äro gruppvis ordnade; hvarje grupp kallas register, hvartill registerdrag reglera luftens tillträde. Hufvudstämmorna ange den anslagna tonen, hjälp- l. fyllnadsstämmorna ters l. kvint, de blandade olika toner från flere pipor.
or'gier, gr., mysterier, is. vilda Bakkosfester, sed. utsväfningar öf. hufvud.
orientaliska frågan, frågan om lösning. af de gm förhållandena i orienten, is. på Balkanhalfön framkallade svårigheterna, har flere gånger framkastats ss. under grek. upproret 1821/29, Krimkriget 53/ 56 samt 75/78.
orien't|en, lat., österlandet. -ālisk, österländsk. -alist', kännare af österl. spr. o. lit. -era sig, göra sig hemmastadd.
oriflamme (-flamm'), fr., kyrkfana i S:t Denis; sed. fr. riksfana und. medeltiden.
Ori'ganum L., Labiatæ. O. majorana L., i Grekld, Asien, hos oss kökskrydda (mejram), lämnar officinell, eter. olja.
Ori'genes, lärd kyrkofader, f. 185 Alexandria, d. 254 und. Decianska förföljelserna. Skr. den 1:a dogmatiken.
origināl, lat., ngt ursprungligt, urbild, urskrift; egendoml. mska. -itēt, ursprunglighet, egendomlighet.
originell', lat., ursprunglig, egendomlig.
Orinōco, fl. i S.-Amer., uppr. på Sierra Parime, utf. med delta i Atlanten, 2,225 km. l. Omr.: 944,000 kv.km.
Orīon, 1) gr. myt., jägare, upptagen bland stjärnorna; 2) astron., stjärnbild m. omkr. 2,000 stjärnor.
Orizāba, mexic. st. vid foten af vulkanen O. 32,894 inv.
orkān (på Haitispr. urakan), häftigaste stormvind.
Orkenöarna, eng. Orkneys, brit. ögrupp i Atlanten vid n. spetsen af Skottland, 973 kv.km., 28,968 inv. Mildt klimat.
orkes'ter, gr., plats på teatrar o. konsertsalar för musikanterna; äfv. smnfattn. af dessa.
orkes'trion, gr., själfspelande instr., ersättande en orkester.
orkidēer, bot., monokotyledon växtfamilj med oregelbundna, praktfulla blommor. Omkr. 2,000 arter, mest fr. trop. Amer. o. Ind. arkipel. Dyrbara prydnadsväxter för drifhus.
Orkneys (årknes), se Orkenöarna.
Orko'menos g. geogr., st. i Boiotien vid Kefisos o. Kopaissjön. Sl. 367 o. 85 f. K.
Orlamünde, st. i Sachs.-Altenburg, 1,650 inv. Till 1342 stamort för grefvarne af O.
Orlan'do furioso, it., »rasande Roland», epos af Ariosto.
orleāna, orangegult färgämne, s. erhålles af frukten af Bixa orellana i Guyana o. Brasilien.
Orléans (-ang), fr. st. vid Loire, 68,614 inv. Ford. befäst.
