astrol., alkemist, f. 1214 Ilchester, d. 1292 (l. 94). Uppf. förstoringsglaset. Skr.: Opus majus m. m. — 2) Francis, lord af Verulam, eng. filos. o. vetenskapl. reform., f. 1561 London, lordkansler o. baron af Verulam 1619, viscount St. Albans 20, för bestickligh. o. missbr. af statssigillet dömd o. afsatt 21, d. 26 Highgate. Gjorde, i mots. till skolastiken, den iakttagande o. pröfvande naturforskn. t. vetenskpns högsta grundsats. Af ngra forskare, men utan skäl, ansedd s. förf. till Shakespeares dramer. Förnämsta skr.: Instauratio magna, skildt i 2 afd.: De augmentis scientiarum o. Novum organon. — 3) John, eng. bildh., f. 1740 Southwark, d. 99. Arbeten i Westminster abbey.
bad, en kroppsdels l. hela kroppens neddoppande i vatten, vätskor l. annat medium (sand, gyttja, ånga, luft). I afs. på temperaturen skiljer man mel. kalla, svala, ljumma, varma o. heta b.; i afs. på användningssättet finnas kar-, dusch-, regn-, stört- o. simbad. Vattenbaden kunna vara kar-, sjö-, flod-, ångbad. — B. ha alla en renande verkan: de kalla äro stärkande, upplifvande o. härdande. Varma b. af kroppens temperatur (37°) äro lugnande; ifall de äro mycket långvariga, verka de förslappande. Heta bad af 39/40 grader o. därutöfver verka retande. Duschbad o. störtb. äro kraftupplifvande, simb. uppfriskande o. befordr. lungornas gymnastik, irl., rom. o. ry. ångb. äfvensom de heta luftbaden (s. k. turk. b.) verka svettdrifvande o. antireumatiskt. — I kem. tekn. häns. menas med b. sdna anstalt., s. åstadkomma ett ämnes likform, uppvärmn. gm förvar.-kärlets nedsänkn. i varm sand, kokhett vatten, smält metall, saltlösn. o. s. v.
Badajoz (badaschǡs), sp. st. vid Guadiana. 28,912 inv. 1812 intaget af Wellington.
Badelundsås, en i Dalarna börjande, gm Västmanland gående sandås. Här, i närheten af Västerås, sl. april 1521 mel. Gust. Vasa o. danskarne.
Baden, storhertigd., 5:e af ty. rikets större stater. 15,081 kv.km., öfv. 2 mill. inv. Gränsar i n. till Hessen o. Baiern, i ö. till Württemb. o. Hohenzollern, i s. till Schweiz, i v. till (Rhen) Elsass o. Rhenpfalz. Berg: Schwarzwald, Odenwald. Bergtoppar: Feldberg 1,494 m., Belchen 1,415, Kandel 1,243, Hornisgrinde 1,166, Kaiserstuhl 549 m.o.a. Floder: Rhen m. dess bifl. (Wutach, Elz, Kinzig, Murg, Neckar, Main m. fl.), Donau m. dess källfloder Brege o. Brigach. Sjöar: Bodensjön m. hamn. Konstanz, Ludwigshafen o. Meersburg, Mummel- o. Titisjön m. fl. Prod.: järn, silfver, koppar, kobolt, malakit, vismut, marmor, gips, salt, hampa, tobak, humle, spannmål af alla slag (äfv. majs), vin o. trävirke. Hst. Karlsruhe; st.: Mannheim, Heidelberg, Philippsburg, Baden-Baden, Konstanz m. fl. Hist.: äldst. inv. kelter, markomanner, alemanner. B. sed. frank, hertigdöme. Herman II, B:s 1:e markgrefve (omkr. 1100). Under medelt. deladt i flera små furstendömen, s. under markgr. Christoph (d. 1527) förenades till ett land. Dennes söner stamfäder för linjerna Baden-Baden o. B.-Durlach. Den förra linjen utslockn. 1771 o. landet tillföll B.-Durlach. 1803 kurfurstendöme. 1806 storhert.-döme. Revol. 48 kufvad af preuss. trupper. Ny revol. 49. Krig med Preussen 66, 31/7 s. å. utträde ur ty. förbdt, 19/8 66 fred m. Preussen; biträdde nordtyska förb. 70. Krig m. Frankr. 70/71. Statsf. konst, monarkisk. Befolkn. till större delen katolsk. Nuv. storhertig: Fredrik II sedan 1907.
Baden-Baden, st. o. badort i Baden, vid foten af
