af akantusblad o. med l. utan voluter. Bland senare uppkomna ordn. må nämnas romerska och toskanska, företrädesvis grundade på den doriska.
pelargōnium Hérit., Geranieæ; buskar l. halfbuskar i s. Afrika o. M. Asien. Fl. arter prydnadsväxter.
pelas'ger, Greklds urinv., af ariskt ursprung.
pêle-mêle (päl-mäl), fr., om hvartannat, mischmasch.
pelerīn, fr., stor kappkrage (för fruntimmer.)
Peleus (-levs'), gr. myt., son t. Aiakos, far t. Akilleus, som därf. kallades peliden.
pelevi, det gamla med semitiska uppbland. pers. skriftspr. fr. 3:e årh.e. K.
pelias, gr. myt., son t. Poseidon, sände sin brorson Iason eft. gyllene skinnet; på Medeias anstiftan dödad och kokt.
pelikān, Pelecanus L., till årfotade fåglarne hör. släkte. Hvita p., P. onocrotalus L., i s.ö. Europa, Afrika, O.-ind., 1,5/1,8 m. l.
Pēlion, g. geogr., berg i Tessalien, 1,620 m. h. Nu Plessidi.
pelīs, fr., pälsfodrad damkappa.
Pelissier (-lissjē), Aimab. Jean Jacq., hert. af Malakov, fr. milit., f. 1794, sed. 39 i Algeriet, där han 45 ihjälrökte omkr. 1,000 araber i Daragrottan, 55 öfverbefälh. på Krim o. marsk., 56 hert., 60 gen.-guv. i Algeriet, d. 64.
pellāgra, gr., läk., endem. hudsjukd. i Italien och s. Frankrike, förmodl. förorsakad gm förtäring af bakterieangripen majs. Botemedel: ombyte af vistelseort.
Pelletan (pelltang'), Pierre Clem. Eug., fr. polit. förf., f. 1813, 76 senator, d. 84.
Pell'ico, Silvio, it. skald, f. 1788, 20 ss. misst. f. carbonarism dömd t. död., men benåd. m. 20-år. fängelse, frigif. 30, d. 54 Turin. Skr. dikter, tragedier (Francesca da Rimini), Le mie prigioni, m. m.
Pelop'idas, tebansk fälth., befriade 379 f. K. Tebe fr. spartanskt herravälde, stup. 364 v. Kynoskefalai mot Alexand. af Ferai.
peloponnesiska kriget upplågade 431 f. K. mel. Athen o. Sparta samt deras ömsesid. bundsförvanter ang. öfverväld. i Grekld, slutade 404 f. K. m. Spartas seger und. Lysander o. Athens förödmjuk., hvars murar nedrefvos och makt krossades.
Peloponne'sos, sedan medelt. Morea, södra gr. halfön, gm näset vid Korint fören. med gr. fastlandet, 22,500 kv.km., på Alexand. d. stores tid bebodt af omkring 1,050,000 inv. Urinv. pelasger; 146 f. K. rom. prov.
Pe'lous, gr. myt., son t. Tantalos, s. slaktade honom o. satte fram honom till mat åt gudarne, hka gåfvo honom lif igen.
Pelouze (-lūs), Théoph. Jul., fr. kem., f. 1807, d. 67 ss. prof. i Paris. Undersökn. o. analys. Förf.
Pelūsion, g. geogr., st. i nedre Egypt. v. ö. Nil. Sl. 525 f. K.
Pem'broke (-bruck), eng. grefsk. i s. Wales, 1,593 kv.km., 88,749 inv. Hst. P. v. Atlanten., 15,853 inv. Fästn.
pemm'ikan, sönderskuret och m. fett bland., press, kött; nordam. indianernas föda.
penalism', se pennalism.
penāter, lat., de gaml. romarnes skyddsgudar f. staten o. husliga härden.
pence (penns'), se penny.
penchant (pangschang'), fr., böjelse, tycke.
pendang (pangdang'), fr., motstycke.
pendel, lat., en vid nedre änden af en upptill fäst tråd upphängd metallkula, kallas enkel p.; flyttas p. ur sitt lodräta läge, går den i följd af tyngdkraften tillbaka öfver det lodräta läget o. på andra sidan därom, hvarefter svängningsbågarna gm friktion o. luftmotstånd blifva allt mindre, tills p. slutligen återtar lodräta läget. Svängningstiden beror på p:s längd och linsens (kulans) tyngd. På
