framställ. gm torr destill. af galläppelsyra. Anv. i fotografien.
pyro|gēn, gr., af rå karbololja framställdt, solaroljan likn. lysämne. — -manī, gr., sjuklig fallenh. för mordbrandsanläggningar. Jfr mani. — -mēter, gr., olika inrättadt instrum. för uppmätande af mycket höga värmegrader, ss. i smältugnar o. d. — -morfīt, min., kristallin., grönt l. brunt min. af fosforsyr. blyoxid jämte blyklorid; anv. till framställn. af bly. — -teknīk, gr., fyrverkarkonst (se d. o.).
pyroxylīn, gr., bomullskrut (se d. o.).
Pyrr'a, gr. myt., hustru till Deukalion (se d. o.).
pyrrhich'ius, lat., två-stafvig versfot _ _.
Pyrr'on, gr. filos., grundl. af gamla skeptiska skolan, f. omkr. 37fi f. K. i Elis, d. 288. Valspråk: Allt vetande är osäkert.
Pyrr'os, 1) son till Akilleus, dödad af Orestes. — 2) Kon. i Epeiros, f. omkr. 318 f. K., kallades af tarentinerna till hjälp mot romarne, som han slog 280 vid Herakleia o. 279 vid Asculum, men led själf stora förluster. Stupade 272 utanför Argos.
Pyta'goras, gr. filos., f. på Samos o. d. omkr. 500 i Kroton, dit han 529 öfverflyttat o. där han stiftade det etiskt-polit. pytagoreiska förbund., s. höll sig strängt afskildt fr. mängden, uppställde en matem.-ontologisk förklaring öfver världsalltet o. lärde: sfärernas musik, odödlighet och själavandring.
pytagorēiska| teorēmet: kvadraten på hypotenusan = summan af kvadraterna på kateterna (Eukl. I: 47). — triangel-talen, tre hela tal, af hka kvadraten på det största är = summan af kvadraterna på de båda andra (ex. 3, 4, 5).
Py'teas, geogr. från Massilia, gjorde omkr. 334 f. K. en sjöresa till v. o. n. Europa.
Py'thon, se tigerormen.
Py'tia, gr., Apollons prästinna vid oraklet i Delfoi.
Py'tiska spelen, täflingsstrider, s. från 586 f. K. t. omkr. 350 e. K. hvart 5:e år ägde rum i Delfoi.
Py'ton, gr. myt., stor orm l. drake i Delfoi; dödades af Apollon.
påfve (af lat. papa, fader), ursprungl. titeln f. hvarje bisk., men sederm. blott för bisk. i Rom, hkn red. sed. 4:e årh. ville vara den 1:e bland de 5 patriarkerna. Yttre och inre omständigh., list, våld, polit., munkväsendet, strider med världsliga härskare o. biskoparne gjorde påfvemakten småningom stor, o. därt. bidrogo äfven missionärerna i västra Europa, förvirringarna i Italien, pseudoisidor. dekretalen, Roms anseende som världsstad, legenderna om Petrus o. flere kraftfulla påfvar, ss. Leo I, Gregor. I, Nicolaus I, Gregor. VII, Innocentius III o. Bonifacius VIII. Oaktadt p:s flyttning till Avignon skadade p.-dömets anseende, segrade det dock öfver reformrörelsen på koncilierna i 15:e årh. o. höll stången mot reformat. i det 16:e, och ännu är p. rom.-kat. kristenhetens öfverhufvud.
påfågeln, Pavo L., t. hönsfågl. hör. släkte. Vanl. p., P. cristatus L., inhemsk på Ceylon o. i O.-Ind.; hannen m. praktfulla öfre stjärttäckare; ända till 1,25 m.
pål|byggnader, först 1854 af Keller vid Meilen i Zürichsj., men sedan i andra sjöar och torfmossar i Schweiz, Tyskld, Italien, Frankr. m. fl. upptäckta återstoder af urgamla, på pålverk hvilande hyddor l. byar fr. yngre stenåldern; blott få spår af metaller. — -grafvar, gamla rom., und. kejs. Hadrianus byggda befästningsverk mel. Taunus o. Ingolstadt.
påsk, gr., d. af de stora kristna festerna, s. införts i st. f. judarnes passah o. firas t. minne af Kristi uppståndelse. P.-dagen skall enl. beslutet på kyrkomötet i
