banāner, bot., se Musa.
banāt, ung benämn, på gränsprov. l. ld, styrdt af en ban; landsk, i Ungarn: Temesvar-b:et. 28,040 kv.-km. Hst. Temesvar.
Banco (Banquo), omkr. 1045, skotsk than und. kon. Duncan, dödad af Macbeth.
Bancroft (bänk-), George, amer. hist. o. statsman, f. 1800 Worcester i Massachusetts, 45 marinminist., 46/49 sändebud i London, 67/74 i Berlin, d. 91 i Washington. Skr.: History of the Unit States (34/74, 10 bd), m. m.
bandag|e (-dāsch), fr., se förband. -ist, tillverkare af kir. apparat., brockband o. d.
Bandaks-vandet, insjö i Telemarken i Norge. Gmflytes af Songa-älf, s. utfaller i Nordsjön.
Banda-öarna, holl. ögrupp i ind. arkipel., i Bandasjön, mel. Molukkerna o. de små Sundaöarna. Uppt. 1512. Klimat, osundt. Vulkaniska o. rika på muskotträd.
Ban'del, Ernst v., ty. bildh., f. 1800 Ansbach, d. 76 Neudegg, v. Donauwörth. Förnämsta arb.: Hermanns-monum. (57 m. h.) vid Grotenburg i Teutoburgskogen.
bandērier, nylat., beridna ung. adelsmän, s., klädda i nationaldr., tjänstgöra vid festliga tillf,, exempelvis kröningar.
banderillero (-iljēro), sp., den s. i tjurfäktn. angriper djuret m. vimpelprydda lansar.
banderōl, fr., vimpel.
Bandinell'i, Baccio, it. bildh. o. mål., f. 1493 Florens, d. där 60.
bandīt, it., stråtröfvare, bof.
bandmaskar, Cestodes, zo., en ordn. af plattmaskarna. B. sakna mun o. tarmkanal, uppträda i det djur, i hvars inälfvor de lefva s. en koloni l. smnhäng. kedja (band), i det att fr. ett könlöst djur (hufvudet) utvecklar sig en lång rad bekön. djur (leder). Lederna närmast hufvudet äro yngst. De äldre, m. embryonhaltiga ägg fyllda lederna lossna så småningom o. följa m. afföringen. Komma de nu i magen på ett för dem mottagligt djur, blifva embryon, gm äggskalens bristn., fria o. borra in sig i djurets muskler, späck o. s. v., där de ombildas t. blåsmaskar. Svinets blåsmask kallas dynt. Gm förtäring af dyntbemängdt fläsk får mskn dynt i sin kropp, där det utväxer t. binnikemask (se d. o.). B. finnas ofta i fisk, t. ex. lax.
bandōla, it. o. sp., ett slags luta l. mandolin.
bandolär, se bantlär.
bandy (bänn'di), eng , ungef. detsma som hockey (se d. o.)
banér, fr., fana. -herre, und. feodaltid, hvarje riddare, s. i striden förde eget b., kring hkt hans folk samlades; äfv. riddare, s. i krig kunde uppställa minst 10 rustade ryttare.
Banér, gam. sv. adl. ätt, af hkn en gren, friherrl. (1651), ännu lefver, en annan, grefl. (1651), utdog 1681. — 1) Eskil Isaksson t. Vängarn, riksråd, lefde 1480. — Hans sonsons son 2) Sten, statsm., f. 1546, undgick af en slump att mördas vid Sturemorden i Uppsala (67), riksråd und. Johan III:s tid, förlorade dennes ynnest och slöt sig till hertig Karls (sed. Karl IX) parti, underhandl. v. freden i Teusin (95); eft. riksd. i Söderköp, (s. å.) brytn. m. hert.; flydde (97) t. kon. Sigismund i Polen, men blef af denne efter sl. vid Stångebro (98) utlämn. t. hert. o. sedan halshuggen i Link. 1600. — Hans bror 3) Gustaf, statsm. f. 1547, riksråd, tillh. broderns parti o. delade hans öden, halsh. i Link. 1600. Den sistn:s son 4) Johan, riksråd, fältmarsk., f. 1598 Djursholm, delt. i Gust. II Adolfs ry. o. pol. krig; en af 30-år. krigets förnämsta fältherrar; gick m. Gust. Ad. 30 t. Tyskl., fäktade mot Tilly (Breitenfeld o. Lech) o. Wallenstein (Nürnberg), räddade Sveriges o.
