Hst. i sma prov., v. Medelh., omkr. 533,000 inv., fästn., handel, fabr., hamn, promenader, domkyrka, semin., bot. trädg., biskopssäte, universit.
barchent, ett slags kypradt bomullstyg.
Barclay (bārkle), Rob., skot. teol., kväkarnes apost., f. 1648 Gordonstown, d. 90 Ury.
Barclay de Tolly (barklǟ dö tollī), Mik., ry. furste, fältmarsk., f. 1759 Livland; stred 88/89 mot turk., 92 o. 94 mot Polen, 08 o. 09 mot svensk, i Finl. o. Västerbott., generalguv. i Finld., 10 ry. krigsmin., 15 furste, d. 18.
bard, kelt., namn på de gamla kelternas skalder o. sångare; sed. slutet af 1700-talet brukl. äfven hos oss s. benämn, på skald.
Bardeleben, Heinr. Ad. von, ty. kir., f. 1819 Frankf. a. d. O., sed. 68 prof. i Berlin, d. där 95. Skr.: Lehrb. der Chirurgie und Operationslehre (7:e uppl. 75/76), 4 bd.
barder, zo., hornskifvor i munnen på vissa hvaldjur; af b. fås s. k. fiskben.
Bardera, ort i it. Somalilandet vid Jub.
bardhvalar, Mystacoceti, zo., underordn. und. hvaldjuren. B. sakna tänder, gripa födan m. barderna (se d. o.) o. ha 2 yttre näsöppningar; refbenens främsta par förenadt m. bröstbenet, de öfriga end. leda m. ryggkotornas sidoutskott. B. de största af alla djur (en art öfv. 25 m. l.). Man skiljer mel. 2 familjer: räthvalar, Balænidæ, saknande ryggfena, o. fenhvalar, Balcenopteridæ m. ryggfena.
bardisān, fr., gammaldags stötvapen f. infant., ungef. detsma s. hillebard, korsgevär, lans, pik.
bardūner, sjö., tåg, s. fr. öfre ändarna af stängerna gå ned t. aktersta delen af rösten.
barège (-rǟsch), fr., ett slags tunnt ylle- l. sidentyg, benämndt e. orten Barèges på Pyrenéerna.
Barèges-les-Bains (barǟsch-lä-bäng'), fr. badort på Pyrenéerna.
Barein-öarna (-rejn'), arab. ögrupp i Pers. viken.
Barents l. Barentszoon, Willem, höll. upptäcktsres., d. 1597 Novaja Semlja, s. han upptäckte.
barett', fr., skärmlös, rund, fyr- l. åttkant. mössa, und. medelt. allm., nu i soml. ld buren end. af domare, andl. o. s. v.
Barfod, Poul Fred., dan. förf., f. 1811, d. 96, skr. hist. afh. m. m.
barfota|munkar o. -nunnor, s. helt o. hållet l. för viss tid aflagt fotbeklädnad. Jfr minoriter.
Bari (Terra di B.), it. prov. (Apulien), 5,937 kv.km. 855,000 inv. Hst. B. (B. delle Puglie) v. Adriat. haf. 77,478 inv. Hamn.
bari, negerfolk v. Hvita Nilen. Hst. Gondokoro.
barīle, it., sp. o. port. mått för våta varor (i Ital. 33/79 l., i Buenos Aires 76, Mex. 75,62, Lissabon 301,50 l.).
Baring (bäring), Francis, eng. finansm., f. 1736 Exeter, 93 baronet, d. 10 Longleath. Grund. d. berömd. Lond.-bankirfirm. Baring Brothers and Co.; en tid direkt, f. ostind. komp.
bar'iton, it., mansröst mel. tenor o. bas, a—f.
bārium, kem., Ba = 137, metall, elem. i tungspat (svafvelsyrad baryt, bariumsulfat), witherit (kolsyr. baryt. bariumkarbonat) m. fl. i naturen ganska allm. förek. äran., gulglänsande, eg. v. 4,00, bildar dels själf i fören. m. klor o. a., dels ss. oxiden baryt, flera för sina giftiga egensk. kända salter.
bark, barkskepp, skeppsb., tremastadt fartyg, hvars aktersta mast, mesanmast, är utan märs o. rår.
Barka, 1) högld i n. Afrika, 500 m. h., mel. st. Syrten i v., Egypt. i ö., Medelh. i n. samt Libyska ökn. i s.; 2) folk i n. Abessinien.
barkarōl, it., roddarvisa.
barkass', sjö., största båten på ett fartyg.
Barken, Norra o. Södra, två smnhäng. sjöar i Dalarna. Aflopp, gm Kolbäcksån o. Strömsholms kanal, i Mälaren.
