i naturen; rödt, blir vid 80° järngrått, smälter vid 217°. Eg. v. 4,4. Förbrinner vid upphettning till selensyrlighet och är lösligt i kalilut.
Selēne, gr. myt., lat. Luna, månens gudinna.
selenīt, måninvånare.
selenografī, gr., månbeskrifning.
Seleukeia (-ej'a), g. geogr., 1) st. i Babylonien vid Tigris; 2) st. i Syrien.
seleukīder, se Seleukos.
Seleukos, Nikator, fälth. und. Alex. d. st., f. 356 f. K., 323 ståth., sed. kon. af Mesopotamien, Syrien o. Persien. S:s ättlingar, seleukiderna, hka snart inskränktes till Syrien, reg. till 64 f. K., då landet tillföll Rom.
Selim, 3 turk. sultan., 1) S. I., f. 1467, störtade 12 sin far Bajasid II, eröfr. Mesop., Syr. o. Egypt., d. 20. — 2) S. II, 1566/74 o. 3) S. III 1789/07, svaga, den sistnämnde mördad 08.
Selinūs, g. geogr., gr. st. på Sicilien.
Sel'kirk (-körk), grefsk. i s. Skotld, 666 kv.km., 23,339 inv. Hst: S., 5,701 inv.
Sel'kirk (-körk), Alex., skot. matros, förebild till De Foes Robinson.
Sella, Quintino, it. statsm., f. 1830, 62, 64/65, 69 och 73 finansmin., d. 84.
sellerī, Apium graveolens L., Umbelliferæ, köksväxt, hvaraf roten användes som sallad.
Selmer, Krist. Aug., nor. statsman, f. 1816, statsråd 74, statsmin. 80, anklagad inför riksrätt 83, 84 dömd statsmin.-ämbetet förlustig, sed. generalauditör, d. 89.
Selters, by i Hessen-Nassau vid Lahn. Mineralkälla.
seltersvatten, mineralvatten från byn Selters i Hessen-Nassau.
Sem, Noas äldste son, semiternas stamfader.
semafōr, gr., signalapparat vid järnväg.
Se'mele, gr. myt., med Zeus mor till Dionysos.
semes'ter, lat., eg. 6 månader; tjänstem. ordinarie tjänstledighet.
semi-, lat., half.
semikōlon, lat., skiljetecken (;).
seminār|ium, lat., undervisningsanstalt för utbildning af folkskolelärare, präster etc. -ist', person, som begagnar sig af undervisn. i ett s.
seminōler, n.-amer. indianstam, nu i f. d. Indianterritoriet.
semiotīk, gr., läran om sjukdomssymtom.
Semipalatinsk, sibir. st. vid Irtysch, 20,353 inv.
semipelagiāner, kristen sekt i 5:e årh., s. lärde, att mnskn kan öfvervinna arfsynden.
Semīramis, myt. drottn. i Assyrien, Ninos' gemål och efterträdare, lät uppföra storartade byggnader.
semīter, Sems ättlingar; folkstammar i s.v. Asien; äfven namn på judar.
semītiska språk, arameiska (syriska och kaldeiska), kanaanitiska (feniciska, hebreiska och rabbiniska) jämte himjaritiska och etiopiska.
Sem'lin, befäst ungar. st. vid Save och Donau, 15,079 inv. Grek. ärkeb.
Semmering, bergmassa mel. ärkehertigd. Österr. och Steiermark, 1,395 m. h.
Sempasch, schweiz. st. i Luzern, 1,028 inv. Sl. 9/7 1386.
semper id'em, lat., alltid densamme.
sempervīrens, lat., alltid grönskande.
sena, fast, sträng- l. hinnartad bindväfsdel, hvarmed de flesta muskler fästas vid skelettet.
senap, se Sinapis.
senapsolja, flyktig, giftig olja af krossade senapsfrön. Förorsakar på huden en brännande smärta, som drager upp blåsor därpå. Löst i sprit: senapssprit.
senāten, i Rom rådgifvande o. lagstiftande församling med 300/600 medlemmar, som bildade ett särskildt stånd o. representerade det konservat. elementet. I nyare tid: församl. af ordin, professorer vid ett univ; 1:a kammaren i Frankr., Ital., Belg., N.-Amer. m. fl. länder; högsta domstolen i Ryssld
