o.) 88, dömd till döden s. förrädare 90, senare ry. gen. o. grefve, 08/09 Finlds 1:e gen.-guv., d. 19.
springflod, se ebb och flod.
springmasken, Oxyuris vermicularis, en liten 1 cm. l. rundmask; vanl. hos barn, bor i grof- o. ändtarmen, förorsakar klåda kring ändtarmens öppn.
sprit, blandning af alkohol o. vatten af växlande styrka. S. k. koncentrerad s. bör innehålla 88 vol.-proc. alkohol o. har en eg. v. af 0,84.
sprittillverkning, smnfaller t. stor del med brännvinstillverkningen o. består af följande hufvudoperat.: mäskens beredn. af potatis l. säd, mäskens jäsn. o. den jästa vätskans destillering. Vid 1:a destillat. medfölja ett slags alkoholer, finkeloljor, hka ha obehaglig lukt o. smak samt äro i hög grad skadliga för organismen.
sprudelsten, vid varma, kalkhalt. källor afsatt kalksinter.
Spruner, Karl, ty. hist. förf., f. 1803 Stuttgart, d. 92; ber. för sina hist. kartverk.
språk. Språken kunna återföras till ett ur- l. grund-s., hvarifrån de olika s. ha utvecklats, s. tillsammans bilda en s.-stam. S.-stammen sönderfaller i s.-familjer, dessa i enskilda s., dessa åter i dialekter (moder-, dotter-, syster-, bländnings-s., skrift-s.).
språklära l. grammatik, framställn. af ett språks väsen o. lagarne för dess byggnad. Sönderfaller i: ljudlära, ord- l. formlära, satslära l. syntax.
språkrensning, se purism.
språkrör, trattform. rör, hvarigm rösten förstärkes, så att den hörs på långt afstånd.
sprängolja, nitroglycerin (se d. o.).
sprängört, se Cicuta.
Spurgeon (spördschön), Charles, eng. baptistpred., f. 1834, sed. 54 i London, där han predikade under oerhördt tillopp, d. 92 Mentone.
spygatt, sjö., sidohål på däck, hvarigm vatten kan afrinna.
spänstighet l. elasticitet, kroppars egenskap att, sedan de gm yttre kraft tvingats förändra sitt läge till en viss gräns, kunna återtaga detsma, sedan kraften upphört att verka.
square (skwär), eng., fyrkant, öppen plats med planteringar.
squatter (skwått'-), eng., nybyggare i N.-Amerika, s. utan rätt slå sig ner på en annans område.
squaw (skwå), gift indianska.
squire, se esquire.
S. T., Salvo titulo (se d. o.).
stab, kr., de personer, s. föra befäl öfver de olika truppafdelningarna. En högre stab är generalstaben.
stābat māter, lat., (Jesu) moder stod (vid korset), begynnelseorden till en andl. sång i kat. kyrkan.
stābel, lat., stadig, varaktig.
Stābiæ, g. geogr., kustst. i Kampanien, förstörd af Vesuvius 79 e. K.
stabīl, lat., stadig, varaktig. -itēt, stadighet, stadga, varaktighet.
staccāto, it., tonk., med stötningar.
Stade, st. i Hannover, nära Elbe, 10,840 inv.
stādium, lat., rännarebana; rom. längdmått (= 185 m.); skede.
stadsfullmäktige, myndighet, s. i stad med öfver 3,000 inv. utöfvar kommunens beslutanderätt.
Staël v. Holstein (stāl-), Anne Louise Germaine, fr. förf., f. Necker 1766 Paris, d. där 17. Skr. rom., De l'Allemagne m. m.
stafett', it., ridande ilbud.
Staffa, ö bland Hebriderna med Fingalsgrottan.
staffage (-āsch), fr., figurer i förgrunden af en landsk.-målning.
Staffan, pseud. f. P. F. Vidmark.
stafflī, ty., arbetsställning för målare.
Staaf, Karl Alb., jurist, polit., f. Sthm 1860, en af stift, af »Verdandi» i Upps., 93 adv. i Sthm, sed. 96 ledarn, af 2:a kam., 05 konsult, statsr. och s. å. statsmin., afg. 06.
