son af Harald Blåtand, kon. 987, eröfr. Engld o. s. Norge, d. 14. — 2) S. Estridsson, son af Ulf Jarl o. Estrid, kon. 1047, arbetade på kristendomens befästande i landet, d. 76. — 3) S. Grade, son af Erik Emune, kon. 1147, slag. o. dräpt på Gradeheden 1157 (däraf namnet).
Svendborg, dan. st. på Fyen, 11,543 inv.
Svendsen, Joh., nor. violinist o. komp., f. 1840, 83 kapellmäst. i Köpenh. Skr. symf., kammarmusikverk, violinkonserter m. m.
Svennberg, Olof Teod. (Tore), skådesp., f. 1858 Sthm, debut. 77, tidtals anställd hos Ranft, tidtals eget sällskap m. fru J. Håkansson. Gedigen karaktärsskådesp.
Svenonius, Fredr. Vilh., f. 1852 i Luleå Gammelstad, fil. dr 80, statsgeolog 82. Har studerat fjälltrakterna o. Lapplands geologi, har utarb. geol. kartblad o. förf. ett 70-tal uppsatser o. skrifter. Tog initiativet till sv. Turistföreningen 84.
Svensén, Reinh. Emil Ludv., skriftst., föreläsare, f. i Tveta, Kalm. l. 1850, medarb. i Aftonbl. sed. 90. Mycket anlitad o. mångårig popul. föreläsare. Har tills. m. J. Bergman utg. en större världshistoria m. m.
Svenska akademien, vittert samfund, som har till ändam. att verka för sv. lit:s o. sv. spr.s odling samt väcka och fira fäderneslandets stora minnen, stiftades 1786 af Gust. III och har 18 medlemmar.
Svenska Dagbladet, daglig Sthmstidn., grundl 1884 af A. Jäderin.
Svenska familje-journalen, sed. 1864 utkommande illustr. tidskrift; upphörde 87.
Svenska fornskriftsällskapet, ett 1843 stift. sällsk., s. har till ändam. att utgifva äldre sv. handskrifter, is. fr. medeltiden.
svenska språket och litteraturen. Sv. språket är en gren af den nord. språkstammen, hkn bildar en afdeln. af den german. språkklassen. Und. 13:e o. 14:e årh. påverkades spr. starkt af tyskan, under unionstiden af danskan. Men boktryckarkonstens införande gaf stor fasthet åt detsma, o. studiet af fornspråken i 17:e o. 18:e årh. visade sig vara mycket välgörande. »Fosforisternas» anslutning till tyska mönster motverkades af »Götiska förbundets» ifver för det fornnord. spr. — Sv. litteraturen. Lit. minnesmärken från medeltiden äro de gamla landskapslagarna, folkvisor, legender, rimkrönikor, riddarromaner m. m. Först med reformationens införande kan ngn egentl. lit. anses ha uppstått. Bibelöfversättn. (1540), hist. verk, skådespel höra till denna tid. Gm Stiernhielm (d. 1672) o. Dalin (d. 1763) erhöll lit. en stark utveckling o. nådde sin blomstring mot slutet af 18:e årh. gm Creutz (d. 1785), Gyllenborg (d. 1809), Kellgren (d. 1795), Leopold (d. 1829), Bellman (d. 1795), Lidner (d. 1793), fru Lenngren (d. 1817) m. fl., af hka de flesta hyllade den franska smaken. Mot densma uppträdde Thorild (d. 1808), Franzén (d. 47), Wallin (d. 39). Längre fram i 19:e årh. uppstod en ny, friare riktning i poesien: a) fosforisterna, representerade af Atterbom (d. 55), Hammarskjöld (d. 27), Palmblad (d. 52) m. fl., och b) götiska skolan med Geijer (d. 47), Tegnér (d. 46), Ling (d. 39), Nicander (d. 39) m. fl. En själfständ. riktn. intogo humoristen Sjöberg (d. 28), Stagnelius (d. 23), den mångsidige Almquist (d. 66) m. fl. — Romanförf.: Gumælius (d. 77), Mellin (d. 76), Ridderstad (d. 86), Crusenstolpe (d. 65), V. Rydberg (d. 95), Fredrika Bremer (d. 65), Emilie Flygare-Carlén (d. 92), Marie Sophie Schwartz (d. 91) m. fl. Yngre skaldgeneration: Malmström (d. 65), Böttiger (d. 78), Strandberg (d. 77), Snoilsky (d. 03), Wirsén,
