infanteri (hos kavalleri och artilleri reträtt).
tāra, it., vikten af en varas omslag, låda, kärl o. d.
Tarāblus l. Tripoli, st. i n. Syrien vid Medelhaf., 30,000 inv. Hamn.
tarantās, ry., täckt fyrhjulig resvagn.
taran'teln, Lycosa tarantula L., en i s. Europa (is. Ital.) förekommande, 3 ½ cm. lång spindel, hvars bett är giftigt; såret bör behandlas med ammoniak. Giftets verkningar upphäfvas enl. folktron gm stark svettning, hkt gifvit upphof t. den häftiga dansen tarantellan.
Taran'to l. Tarent, it. st. vid T.-vik., m. 60,783 inv. Hamn.
Tarbes (tarb), fr. st. vid Adour, 26,055 inv.
Tarent', se Taranto.
tariff', fr., varu- och prislista, tulltaxa.
tar'latan, ett slags tunnt, gasartadt bomullstyg.
tarmar, magens slangartade fortsättn., delas i: 12-fingertarmen, s. öfvergår i tunntarmen, tjock-t. med blind-t. o. änd-t., s. utmynnar i anus; tjäna t. att smälta den grötform., från magen kommande matmassan och afföra de osmälta delarna.
tarm|inflammation, Enterilis, l. inflamm. i tarmens slemhinna, kan angripa hvilken del af tarmarna som hälst, men vanl. förstås därmed den, som har sitt säte i tunntarmen l. akut tarmkatarr; fören. m. diarré, smärtor i underlifvet, ofta äfv. feber. Kronisk t. uppkommer ss. följd af ej botad akut t. gm svulster, intestinalmask., ihållande förstoppning m. m. Behandl.: laxermedel, slemmiga drycker, mjöldiet, opiater. — -vred, Ileus l. Volvulas, tilltäppn. af tarmen gm dess vridning l. gm inklämning, ss. vid bråck o. gm svulster, gm tarmsår m. m.; yttrar sig i häftig smärta, förstoppn., kräkning o. s. v.; ofta dödlig. Behandl.: afförande medel, opiater, i lämpliga fall buksnitt m. m.
Tarn, 1) bifl. t. h. till Garonne, 375 km.; 2) fr. dep., 5,742 kv.km., 332,093 inv. Hst. Albi; 3) T.-et-Garonne, fr. dep., 3,720 kv.km., 195,669 inv. Hst. Montauban.
Tarnopōl, st. i Galizien vid Seret, 30,415 inv.
Tarpeiska klippan, på den kapitolinska kullen i Rom belägen klippa, hvarifrån förbrytare nedstörtades.
Tarquīnius, 1) Lucius T. Priscus, 5:e kon. i det forna Rom, 616/578 f. K.; mytisk. — Hans son 2) Lucius T. Superbus; 7:e kon. i Rom, reg. 534, störtad 510, d. 495.
Tarragōna, prov. i n.ö. Spanien, 6,490 kv.km., 337,964 inv. Hst. T. vid Medelh., 23,423 inv. Ärkeb.
Tartarīet, se Tatariet.
Tar'taros, gr. myt., underjorden; de gudlöses hemvist eft. döden.
Tartīni, Giuseppe, ber. it. violinist, f. 1692, d. 70 Padua; äfv. komp. (»djäfvulssonaten»).
Tartuffe (-tyff'), fr., hufvudpers. i ett af Moliéres lustspel; skenhel. skurk.
Taschkend, hst. i ry. gen.-guvernem. Turkistan, nära Sir-Darja, 156,414 inv.
Tasmānien l. Van Diemens land, brit.-austr. ö s. om Nya Holland. 67,894 kv.km., 179,487 inv. Hst. Hobarttown.
Tass'o, 1) Bernardo, it. skald, f. 1493 Bergamo, d. 69 Ostiglia. Hufv.-verk epos L'Amadigi. — Hans son 2) Torquato, skald, f. 1544 Sorrento, d. 95 i kloster i Rom; förde ett oroligt lif. Skr.: Gerusalemme liberata, lyr. dikt. m. m.
tatārer, urspr. en mongolstam, nu namn på mongol. stammarna på Krim och Kaukasus, vid Kasp. haf. samt i s. Sibirien.
Tatarīet l. Tartariet, ford. namn på mel. Asien, delades i Lilla T. (västra del.) och Stora T. (nuv. Turkistan).
