Fick-u. uppfunnos omkr. 1500 (Pet. Hele), repeter-u. 1679 (Barlow), kronometer-u. af Harrison (d. 1776). Fick-u. äro dels spindel-, dels cylinder-, dels ankar-u. Bland nya u. må nämnas elektr. och pneumatiska (drifkraft. komprimerad luft). Hufvudfabr.-orter: Schweiz, Schwarzwald, Frankr., Engld, N.-Amerika.
Urāl, 1) gränsberg mel. Europa o. Asien, fr. Kasp. haf. t. N. ishaf., omkr. 2,560 km. l., ända t. 81 km. b.; rikt på metaller; högsta topp Tölposs, 1,632 m. h.; 2) fl. i Ryssld, uppr. på Ural, utf. i Kasp. haf., 2,396 km. l., omr. 249,549 kv.km.
Uralsk', ry.-asiat. guvern. v. nedre Ural, 360,438 kv.-km., 645,121 inv. Hst. U. v. Uralfl., 38,919 inv.
urān, U = 240, metall., af Klaproth 1789 uppt. silfverhvitt elem. Eg. vikt 18,7. -natriumuranat (u.-gult) o. -oxiduloxid (grön u.-oxid) anv. i porslinsmåln.
Urānia, gr. myt., en af muserna, stjärnkunskapens gudinna.
Uranienborg, se Brahe, Tyge.
U'ranos, gr. myt., himlen, Gaias förstfödde o. gem., far t. titanerna o. kykloperna m. fl.
uranpechblende, min., af kristall. uranoxidoxidul, njurform., svart; Marienberg, Annaberg m. m.; anv. t. framställn. af uran preparat; utsänder Becquerelstrålar.
U'ranus, planet, uppt. 1781 af W. Herschel, i medeltal på 2.851,8 mill. km. afst. fr. solen; omloppstid 84 år 5 dagar. Ekvatorsdiameter 60,000 km.
urbān, lat., stadsaktig, fin, bildad. -itēt, hyfsning, lefnadsvett, belefvenhet.
Urbānus, 8 påfvar. Framstående: 1) U. II, 1088 99, i strid m. kejs. Henrik IV o. kon. Filip I o. förorsakade korstågen. — 2) U. VIII, egentl. Maffeo Barberini, f. 1568, påf. 23/44, grundl. 27 Collegium de propaganda fide.
urberg, beteckn. för jordens äldsta fossilfria formation.
Urbīno, it. st., 18,307 inv. Univ., bisk. Raffaeles födelseort.
Urd, nord. myt., en af nornorna.
urdu l. hindi, det förnämsta af de fr. sanskrit härstammande språken.
uremī, läk., is. v. njursjukdomar gm hämmad urinafsöndr. framkalladt symtom: hufvudvärk, kräkning, kramp. Ofta dödlig. Behandl.: afför. o. svettdrifv. med., m. m.
urf, turk., kabinettsbefalln. af sultanen.
Urga, huf.-ort. i Mongoliet, 30,000 inv.
Uri, kanton i mel. Schweiz, 1,076 kv.km., 19,700 inv. Hst. Altorf.
urīn, njurarnas afsöndringsprod., svagt sur, inneh. vatten, u.-ämne, u.-syra o. åtskill. salter, is. fosfor-, svafvel- o. kolsyrade föreningar samt klornatrium; öfvergår lätt i förruttnelse, då u.-ämnet blir ammoniak. Eg. v. 1,002/1,04. -blåsan, af muskler och slemhud bestående säck i bäckenhålan för upptagande af urinen från njurarna. -syra, i urin., giktknölar m. m. förekom. kristall., svag syra; färg-, lukt- och smaklös; olösl. i alkohol. -ämne, förekom. i urin, blod, svett, bildar färg- o. luktlösa kristaller o. uppstår i kroppen ss. slutprod. af oupphörl. oxidationsprocesser af kväfvehalt. ämnen.
urkalk, kristallin. kalk i urbergen.
Ur'mia, pers. st. vid floden U., 33,000 inv.
urnor af lera l. metall tjänade flera af de gamla folkslagen till förvaringsrum af de dödas förbränningsprodukter.
Uruguay, 1) bifl. t. v. till Rio della Plata, uppr. i s. Brasilien, 1,000 km. l., omr. 357,900 kv.km. — 2) S.-amer. republ., 178,700 kv.km., 1,103,040 inv. (indianer, européer samt af blandad ras). Rel. kat. Huf.-när. bosk.-skötsel. Prod,: hudar, talg, horn, köttextrakt, ull.
