omintetgörande af welfsks stämpl. för kon.-riket Hannovers återställande.
Welhaven, Joh. Sebast. Cammermeyer, nor. skald, f. 1807 Bergen, 46 prof. i Kristiania, d. där 73. Wergelands motstånd. Skr.: Norges dämring, dikt., resebilder m. m. Saml. skr. (1868), 8 bd.
velin (-läng'), fr., fint pergament, hvitt, glatt, maskinpapper; fina fr. spetsar.
Vellej'us Paterculus, Marc., rom. hist., f. omkr. 19 f. K.
Wellesley (wäll'esle), Rich. Cowley, eng. markis o. statsm., f. 1760 Dublin, bror t. Wellington, 97/05 gen.-guv. i O.-Ind., 09/12 utr.-min., 21/28 vicekon. af Irld, 33/34 lordlöjtn. där, d. 42.
Vellétri, st. i mel. Ital., 19,574 inv. Ärkeb.
Wellington (wäll'ingtön), st. på s. kusten af den norra Nya Zeelands-ön, 49,344 inv.
Wellington (~), Arth. Wellesley, hert. af W., eng. fälth. o. statsman, f. 1769, 94 i Holld, 97 Ostind., 08 öfverbefälh. i Portugal o. Span., eröfr. 12 Madrid, segr. 13 vid Vittoria, 15 vid Waterloo, 27 öfv.-befälh. för eng. landarmén, 28/30, 34/35, 41/46 torymin., d. 52.
Wellingtōnia Lindl., Coniferæ. Mammutträdet, W. gigantea Lindl., skogsträd på Sierra Nevada i N.-Amer., blir ända till 135 m. högt.
veloce (-lōtje), it., tonk., hastigt.
velocipēd, fr., lätt, 2-hjul. (bicykel) l. 3-hjul. (tricykel), fordon, s. den åkande själf framdrifver gm trampning; äfven flersitsiga samt vatten-v, o. v. för ånga, fotogen, elektricitet finnas.
Veltlin, alplandsk. i öfre Ital., gmflut. af Adige.
velūr, fr., sammet l. sammetsart. fris.
ven, lat., anat., blodåder, jfr. vener.
Wenceslav l. Wenzel, 1) hert. af Böhm., mörd. 935, kanonis.; — 2) ty. kon., son t. kejs. Karl IV, f. 1361, kon. i Tyskld o. Böhm. 78, afsatt 1400 f. oduglighet o. godtycke, d. 19. Gynnade Hus.
Vendée (vangdé), dep. i v. Frankr. 7,016 kv.km., 441,311 inv. Hst. La Roche-sur-Yon.
Vendémiaire (vangdemjär), fr., »vinmånad»; 1:a mån. i fr. republ. tidräkn. (23/9—27/10).
vender, slav. folk sed. 6:e årh. i n. och n.-ö. Tyskld, nu i Lausitz (omkr. 120,000 mskor m. egna seder o. språk).
Vendôme (vangdåm), fr. st. v. Loir, 9.300 inv. Slag 6/1 1871.
Vendôme (~), fr. släkt, härstamm. från César de V., son till Henr. IV och Gabrielle d'Estrées. Hans sonson Louis Jos., f. 1654, delt. i sp. successionskrig., d. 12.
Venedig, se Venezia.
vener, lat., blodådror, m. tunnare väggar än artärerna försedda blodkärl, s. föra det syrefattiga blodet fr. kroppens olika delar t. hjärtat. Förlångsammas blodet i v., l. förslappas deras väggar, uppkomma v.-svulster, hemorrojder m. m.
vener|ābel, lat., äre-, högvördig. -ābile = det heligaste, hostian. -ation, vördnad.
venērisk, lat., läk., lidande af ngn könssjukdom.
venēter, kelt. folk i gamla n. Ital., eft. dem namn. Venezia.
Venēzia, ty. Venedig, prov. i n. Italien v. Adriat. haf., 2,422 kv.km., 411,441 inv. Hst. V. på 118 öar i V.-viken af Adriat. haf. med omr. 152,000 inv. Bef. hamn, patriark, Marcuskyrk., dogernas palats, 380 bryggor däribl. Rialto, palats. Hist. V. grund. 452 af veterna; d. 1:a aristokr. republ. und. dogevälde 697, högsta blomstr. på korstågens tid; kom 1797 t. Öster., 05 t. kon.-rik. Italien, 15 jämte Lombardiet åter till Österr., 66 tillbaka t. Italien.
Venēzien, landsk. i n. Ital. vid Adriat. haf., 23,464 kv.km., 3,2 mill. inv.; bild. t. 1866 jämte Lombardiet kon.-riket Lombard.-Venedig m. hst. Venezia.
