de mot oss stående fyra ryska arméernas anfall, så skulle striden mot den förkrossande övermakten sannolikt få samma förlopp som framför Warschau. På detta sätt står det sålunda icke att rädda Schlesien från fientlig invasion. Denna uppgift kan endast lösas genom anfall. Ett dylikt, som ansättes mot den vida överlägsne fiendens front, skulle helt enkelt slås i stycken. Vi måste söka rikta detsamma mot den öppna, eller blott svagt skyddade, fientliga flanken. En betecknande svängning med min vänstra hand illustrerar vid första överläggningen denna tanke. Uppsöka vi den fientliga norra flygeln i trakten av Lodz, måste vi förskjuta våra anfallskrafter ända till Thorn. Mellan denna fästning och Gnesen planlägges alltså vår nya uppmarsch. Därmed skilja vi oss betydligt från den österrikisk-ungerska arméflygeln. Endast svagare tyska krafter, däribland den hårt medtagna lantvärnskåren Woyrsch, skall kvarlämnas i trakten av Czenstochau. Betingelserna för vår vänsteravmarsch är, att det österrikisk-ungerska högkvarteret, i stället för våra mot norr avtågande delar, transporterar fyra infanterifördelningar till trakten av Czenstochau från den vid denna tid icke hotade Karpaterfronten.
Genom vår nya uppmarsch vid Thorn—Gnesen delas de förbundnas samtliga stridskrafter på ostfronten i tre stora grupper. Den första utgöres av den österrikisk-ungerska hären på ömse sidor om övre Weichsel, de båda övriga av 9. och 8. arméerna. Mellanrummen mellan dessa tre grupper kunna vi icke fylla med fullgoda stridstrupper. I den omkring 100 km. breda luckan mellan österrikarna och vår 9. armé äro vi tvungna att inskjuta i huvudsak nybildade truppförband. Dessa besitta redan i och för sig en mindre anfallskraft och måste dessutom, framför fronten av en väldig rysk övermakt, breda ut sig så mycket, att de egentligen endast bilda en tunn slöja. Bedömt ur uteslutande numerär synpunkt behöva ryssarna endast anträda marschen mot Schlesien för att med säkerhet kasta detta motstånd över ända. Mellan 9. armén vid Thorn och 8.
