armén i östra delen av Ostpreussen finnes i stort sett endast gränsskydd, förstärkt med huvudreserverna från Thorn och Graudenz. Även gent emot dessa trupper står en stark rysk grupp av omkring fyra armékårer norr om Warschau på norra stränderna av Weichsel och Narew. Om denna ryska grupp ansättes över Mlawa, skulle den kunna återupprätta det läge, som i slutet av augusti före slaget vid Tannenberg hade utvecklat sig. Området i 8. arméns rygg syntes sålunda ånyo allvarsamt hotat. Ur detta läge i Schlesien och Ostpreussen bör 9. arméns anfall mot de ryska huvudkrafternas blott svagt skyddade flank, i riktning mot Lodz, befria oss. Det är tydligt, att om denna armés anfall icke tränger igenom, skall den draga på sig de fientliga massorna från alla håll. Denna fara är så mycket större, som vi varken hava numerärt tillräckliga eller nog fullgoda trupper för att genom starka, ihållande anfall frontalt binda både de ryska härmassorna i Weichselbågen och de fientliga kårerna norr om mellersta Weichsel eller ens under en längre tid vilseleda dem. Visserligen skola vi trots allt detta överallt låta våra trupper framgå till anfall, men det skulle likafullt vara en farlig villfarelse att lova sig alltför mycket härav.
Så mycket av starka anfallskraftiga förband som å någon punkt kan frigöras, måste sändas till 9. arméns förstärkning. Den skall slå det avgörande slaget. Hur hotad 8. armén än må vara, måste den dock till förmån för 9. armén avlämna två armékårer. Under sådana omständigheter kan emellertid försvaret av den först helt nyligen befriade provinsen icke genomföras vid den ryska riksgränsen utan måste förläggas längre tillbaka i sjöområdet och vid Angerapp; ett hårt beslut. Totalstyrkan av 9. armén uppbringas genom de här skildrade åtgärderna till ungefär 5½ armékårer samt 5 kavallerifördelningar. Två av de sistnämnda transporteras från västfronten. Ytterligare stridskrafter anser sig icke högsta krigsledningen, trots våra allvarliga föreställningar, kunna frigöra därstädes. Den