Genom citerandet av denna vers vill jag emellertid icke på något sätt förminska Österrike-Ungerns, Turkiets och Bulgariens medverkan i detta stora och sköna företag. Våra bundsförvanter voro alla på sina platser och hade troget hjälpt till vid det stora, manliga verket. Rumänerna, vilka hållit världens öde i sin hand, måste vara glada, att spillrorna av deras här genom rysk hjälp bevarades från förintelse. Deras dröm, att ryssen ännu en gång såsom år 1878 på slagfältet vid Plewna i pliktskyldig tacksamhet om ock med bitterhet i hjärtat skulle trycka deras händer för visade tjänster, hade förbytts i grym motsats. Tiderna hade förändrats.
Inför min allerhögste krigsherre hade jag i slutet av oktober 1916 uttalat såsom min åsikt, att vi vid årets slut skulle hava avslutat det rumänska fälttåget. Den 31. december kunde jag anmäla för Hans majestät, att våra trupper uppnått Sereth och att bulgarerna stode på södra stranden av Donaudeltat. De utstakade målen voro uppnådda.
STRIDER PÅ DEN MACEDONISKA FRONTEN.
Svårigheterna uti vårt krigsläge på hösten 1916 förökades icke obetydligt genom utvecklingen av striderna vid den macedoniska fronten.
Sarrails armé skulle hava förlorat varje anspråk på existensberättigande, om den icke i samma ögonblick, som den rumänska krigsförklaringen avgavs, även å, sin sida gripit till offensiven. Vi väntade dess framryckning i Wardardalen. Om den här kunde tränga fram till trakten av Gradsko, skulle den satt sig i besittning av centralpunkten för de viktigaste bulgariska förbindelserna och även omöjliggjort bulgarernas kvarstannande i trakten av Monastir. Sarrail valde den direkta anfallsriktningen mot Monastir, därtill måhända föranledd av särskilda politiska skäl.
Den bulgariska högra flygelarmén kastades genom
