taga konsekvenserna därav och draga tillbaka våra linjer. Vi beslöto oss också för denna åtgärd och drogo tillbaka vår ställning, som intryckts till Peronne och å andra sidan ännu sprang fram väster om Bapaume, Roye och Noyon, till kordan Arras—St. Quentin—Soissons. Denna nya ställning är känd under namnet Siegfriedställningen.
Således återtåg i stället för anfall på västfronten! Det var intet lätt beslut. En svår missräkning för västhären, kanske en ännu svårare för hemorten, men den svåraste, befara vi, för våra allierade. Stormande jubel hos våra fiender. Kan man också tänka sig något stoff mera lämpat för propaganda? Glänsande om även sent synligt resultat av den blodiga Sommeoffensiven, det tyska motståndets sammanstörtande, häftigt oavbrutet förföljande med stora bytessiffror, hemska historier om vår krigföring. Man kunde redan på förhand höra hela registret, som skulle dragas upp. Vilket hagel av propagandalitteratur skulle icke nu falla ned över och bakom våra linjer!
Vår stora återtågsrörelse började den 16. mars 1917. Fienden följde den i den öppna terrängen för det mesta med lämplig försiktighet. Där denna försiktighet ville stegras till större närgångenhet, förstodo våra betäckningstrupper att avkylande inverka på fiendens iver.
Genom de vidtagna åtgärderna skaffade vi oss icke blott gynnsammare stridsbetingelser på västfronten utan förbättrade även vårt allmänna krigsläge. Förkortningen av försvarslinjen på västfronten gav oss nämligen möjlighet att skapa starka reserver. Planen var frestande att åtminstone kasta en del av dessa mot fienden, om denne skulle följa vårt återtåg till Siegfriedställningen över den öppna terrängen, i vilken vi kände oss honom absolut överlägsna. Vi avstodo dock härifrån och höllo vårt krut torrt för framtida behov.
Det läge, vilket vi skapat åt oss våren 1917 kan man måhända beteckna såsom en stor strategisk beredskapsställning, i vilken vi tills vidare överlämnade initiativet åt
