flygeln komma den engelska fronten att vackla även framför 6. armén samt frigöra ytterligare tyska stridskrafter ur ställningskriget för framryckningen...
3:o. Armégruppen Tyske kronprinsen sätter sig först och främst söder om Omigonbäcken (denna mynnar ut söder om Peronne) i besittning av Somme och Crosatkanalen (väster om La Fère). Under snabb framryckning skall 18. armén (högra flygeln av armégruppen Tyske kronprinsen) tillkämpa sig övergångarna över Somme och kanalövergångarna...»
Den spänning, varunder vi den 18. mars på aftonen hade
lämnat Spa, stegrades vid vår ankomst till uppehållsplatsen
Avesnes. I det hittills vackra, klara vårvädret hade ett
omslag inträtt. Häftiga regnbyar drogo över landskapet.
De gjorde all heder åt det öknamn, varmed fransmännen
begåvat Avesnes och dess omgivningar. I och för sig kunde
vi gott finna oss i moln och regn dessa dagar. De
beslöjade måhända våra sista anfallsförberedelser. Men kunde
vi verkligen ännu hysa berättigade förhoppningar, att
fienden icke vunnit någon inblick i våra hittills vidtagna
åtgärder? Det fientliga artilleriet hade på sista tiden då
och då visat sig särskilt uppmärksamt och livligt. Elden
hade emellertid alltid åter avdomnat. Nattetid
rekognoscerade fientliga flygare här och där i skenet av lyskulor
vissa av våra viktigaste anmarschvägar och besköto med
kulsprutor alla iakttagna rörelser. Men allt detta gav oss
ännu ingen fast hållpunkt för ett svar på frågan: »kan
vår överraskning lyckas?»
Stormtrupperna inryckte under de sista nätterna i sina stormställningar, de sista granatkastarna och batterierna framdrogos. Intet avsevärt störande från fiendens sida! På enstaka punkter företog man sig att framskjuta tunga pjäser till hinderbältena och där placera dem uti projektilkratrar. Man ansåg sig böra våga detta mer än djärva steg för att tillförsäkra det stormande infanteriet det
