till en dylik av synnerligen gynnsamma eller tvingande omständigheter.
Söder om Marne stodo efter allt att döma inga starkare fientliga krafter. Vid Reims och i bergsterrängen söder därom befann sig däremot otvivelaktigt en stark fientlig stridsgrupp, som utom av fransmän även bestod av engelsmän och italienare. Vid de övriga franska fronterna hade förhållandena sedan tiden för vår våroffensiv icke särskilt förändrats. Under det ständiga ombytet mellan ställningstrupper och förbrukade stridsfördelningar ändrade sig i stort sett icke det allmänna läget vid dessa fronter.
Beträffande ankomsten av den amerikanska hjälpen kunde man icke få någon full klarhet. Det var emellertid uppenbart, att de amerikanska massorna numera utan avbrott strömmade in i Frankrike. Våra undervattensbåtar voro icke i stånd att förhindra eller försvaga dessa rörelser, lika litet som deras tidigare verkningar räckt till att så minska det fientliga tonnaget, att en dylik masstransport över huvud taget icke skulle kunnat komma i fråga. Inför den obetingade nödvändigheten att lämna en snabb och omfattande militär hjälp åt Frankrike och England fick fienden åsidosätta alla hänsyn beträffande sina länders livsmedels- och ekonomiska behov. I detta faktum fingo vi finna oss.
Om vi satte det tilltänkta anfallet vid Reims i intimt operativt samband med våra planer i Flandern, återstod det att avgöra frågan, vilken utsträckning vi ville och måste giva åt striderna vid Reims. Ursprungligen hade vi för avsikt att nöja oss med intagandet av staden. Men besittningen av Reims var beroende av herraväldet över höjdterrängen mellan Epernay och Reims. Uti besittningstagandet av denna höjdterräng låg därför tyngdpunkten för vårt anfall. För att underlätta vår framryckning därstädes, d. v. s. för att förebygga en eventuellt flankerande verksamhet å fiendens sida från södra Marnestranden, skulle starkare krafter på ömse sidor om Dormans göra en framstöt på södra stranden av denna flod och därstädes sedan även
