människokrafter. Landet, i första rummet de präktiga anatoliernas kolonialområde, är fullständigt utblottat i avseende på människokrafter. I det transkaukasiska Aserbeidschan och bland de kaukasiska muhammedanerna tyckas nya stora källor öppna sig. Ryssland har icke inkallat dessa muhammedaner till regelbunden krigstjänst, nu skola de strida under halvmånen. De siffror på sannolika frivilliga, som meddelas oss, visa den orientaliska fantasiens yppighet. Skulle man tro de osmanska uppgifterna, måste man även antaga, att Rysslands muhammedanska folk sedan lång tid tillbaka icke hade känt någon högre längtan än att tillsammans med det turkiska riket bilda en enda stor sluten religionsstat. Tanken, att dessa trakter åt Turkiet öppna nya kraftkällor, bör under alla förhållanden icke lämnas ur sikte, ävensom att England skall se sig tvunget att ägna särskild uppmärksamhet åt utvecklingen av dessa händelser. För tillfället är det emellertid bäst att räkna med den nakna verkligheten. Vi försöka därför att verka lugnande på de osmanska förhoppningarnas högt gående vågor, dock ej med önskvärd framgång. Man instämmer med oss uti, att Turkiets huvuduppgift inom ramen för det gemensamma kriget vida mer är att söka i riktning mot Syrien och Mesopotamien än åt Kaukasus och Kaspiska havet. Men vad hjälpa löften och god vilja i Konstantinopel, då cheferna på de avlägsna krigsskådeplatserna gå sina egna vägar!
För att åt den allmänna krigföringen åtminstone rädda en del av de rika förråden av krigsråvaror i Transkaukasien sända vi trupper till Georgien. Vi hoppas att för den därvarande regeringen möjliggöra organiserandet av ett ordnat ekonomiskt liv.
Men panislamismen och krigsockrandet i Konstantinopel vila icke förrän även Baku faller i turkarnas händer och detta till på köpet vid en tid, då sammanstörtandet av Turkiets gamla asiatiska välde fullbordas.
Avsikten att över Transkaukasien vinna ett avgörande inflytande i Persien för även Turkiet för långt i ostlig
