på en plats, där jag 26 år senare under en svår, men stor tid fick inlösa detsamma.
Ödet fogade det så lyckligt för mig, att jag inom generalstaben fick synnerligen omväxlande användning. Ännu under min placering vid Stora Generalstaben anförtroddes mig undervisningen uti taktik vid krigsakademien. I denna verksamhet fann jag stor tillfredsställelse och under fem år i sträck utövade jag den. Visserligen voro fordringarna på mig ganska stora, alldenstund jag vid sidan av denna befattning samtidigt måste förrätta annan tjänst, till en början i Stora Generalstaben och därefter såsom förste generalstabsofficer vid III. armékårkvarteret. Under dessa förhållanden syntes ofta dygnet med sina 24 timmar för kort. Under arbete genomvakade nätter hörde till vanligheten.
Under denna akademiska lärarverksamhet lärde jag känna många högtbegåvade unga officerare, vilka berättigade till de vackraste förhoppningar. Många namn tillhöra nu historien. Jag nämner här endast Lauenstein, Lüttwitz, Freytag-Loringhoven, Stein och Hutier. Även tvenne turkiska generalstabsofficerare följde under denna tid undervisningen i omkring två år, nämligen Schakir Bey och Tewfyk Effendi. Den ene har senare i sitt hemland stigit till fältmarskalk, den andre till general.
Vid III. armékårkvarteret var den yngre general von Bronsart min armékårchef, en högt begåvad officer, som 1866 och 1870—71 haft sin verksamhet i generalstaben och som senare i likhet med sin äldre broder blev krigsminister.
Till ett helt annat arbetsfält förde mig år 1889 min placering uti krigsministeriet. Jag fick där övertaga en avdelning av allmänna krigsdepartementet. Denna omplacering hade sin rot uti, att min förutvarande fördelningschef, general von Verdy, hade blivit krigsminister och vid en ombildning av krigsministeriet förflyttade mig dit. Därigenom blev jag redan som major avdelningschef.
Så föga denna användning till en början motsvarade mina önskningar och böjelser, lika högt uppskattade jag
