regementschefsbefattningen, fastän här endast i högre mening, trycker sin prägel på det hela. För övrigt handlade jag enligt mina föregående grundsatser och tror mig hava uppnått goda resultat. Mina underlydandes kärlek, vilken jag såsom en av grunderna till goda prestationer i tjänsten städse skattat mycket högt, yttrade sig åtminstone på ett till hjärtat gående sätt, då jag efter 8¼ års verksamhet nedlade mitt ämbete.
Redan första året hade jag äran att inför Hans majestät föra min armékår under en kejsarmanöver, som tog sin början med en inspektion på slagfältet vid Rossbach. Jag skördade erkännande på allerhögsta ort, vilket jag tacksamt överflyttade på mina företrädare och trupperna.
Under dessa manöverdagar rönte jag utmärkelsen att föreställas för Hennes majestät kejsarinnan. Detta första möte har senare i allvarliga tider följts av dagar, under vilka jag upprepade gånger kunnat se, vad den höga damen var för sin upphöjde gemål, för fäderneslandet och även för mig.
Fjärde armékåren tillhörde på min tid Hans kungl. höghet prins Leopolds av Bajern arméinspektion. I honom lärde jag känna en framstående ledare och förträfflig soldat. Vi skulle senare återfinna varandra på den östra krigsskådeplatsen. I den stora sakens intresse underordnade sig prinsen mig där på ett högsint sätt, ehuru han i tjänsteålder var betydligt äldre än jag. På Hans majestät kejsarens befallning deltog jag i december 1908, i förening med dåvarande general von Bülow, vars armékår även tillhörde prinsens arméinspektion, i festen vid Hans kunglig höghets 50-åriga tjänstejubileum i München. Med anledning härav fingo vi äran att nådigt mottagas av Hans kunglig höghet, den vördnadsvärde prins-regenten Luitpold.
Min förläggningsort Magdeburg underskattas ofta av dem, som icke känna den. Det är en vacker gammal stad, vars »Breiter Weg» och ärevördiga domkyrka måste anses såsom sevärdheter. Sedan fästningen slopades, hava ansenliga förstäder, som uppfylla alla moderna fordringar,
