Måhända kommer det att bliva en ödesfråga för vårt tyska fosterlands icke blott politiska utan även ekonomiska nydaning, på vilket sätt vi återvinna den stora skola för organisation och energi, som vi ägde uti vår gamla här. Om det bland alla jordens nationer finnes någon, som endast med yttersta anspänning och koncentrering av sina skapande krafter kan vinna framgång och behålla en livsvärdig plats mitt i den övriga världen, så är det den tyska. Under de upplösande verkningarna av ett olyckligt krig och under det falska intrycket, att det stränga underordnandet av samtliga folkets krafter under en härskande vilja icke skulle förmått hindra fäderneslandets ofärd, har en stark resning mot den bestående stränga ordningen inträtt. Upproret mot den årslånga frivilliga eller tvungna underkastelsen genombröt de förra skrankorna och irrade planlöst omkring på nya vägar. Kan man hoppas på en framgång på dessa nya vägar? Hitintills hava vi i varje fall, under inflytelserna av den statliga upplösningen, förlorat vida mer uti andliga och etiska värden än genom verkningarna av det egentliga kriget. Skapa vi icke snart åter nya uppfostrande krafter, och fortsätta vi ytterligare på samma sätt som hittills skövlandet av vårt folks andliga och etiska grundval, så skola vi ända till fullständig ofruktbarhet och tomhet i förtid förbruka de dyrbaraste betingelserna för vårt statsliv!
