sjunkit i pris, ty tillgången har en tid varit nästan för stark, så stark, att den äkta blifvit tämligen svår att skilja från den oäkta. Därför är man rädd för att blifva hänförd i otid. Ty man vill ej få ett större lass af krossade illusioner att draga på än nödvändigt, och man är misstrogen gent emot andras hänförelse, ty det är svårt att veta, hvad den kan gälla, när dess reela värde någon gång blifvit noggrannare undersökt. Man föredrager att låna mask och låta den, som har goda ögon och förmåga af urskilning, söka komma underfund med, hvad som döljes där bakom.
Kielland skrifver egentligen för sådana människor. Han själf är sådan. Därför blir han läst af alla, omtyckt af många och förstådd af några. Men de, som förstått honom, veta, att sällan en författare varit så ytterligt känslig, så vek och så rik på mildhet som Kielland. De, som ej förstå honom, tycka att han är rolig, men kall.
Det är kanske denna fruktan för kritik eller löje, som gjort, att Kielland så sent framträdt inom literaturen. Han lär hafva varit 29 år gammal, när han sände sin första bok ut i världen. Men redan den var ett fullt färdigt arbete. Den utveckling Kielland haft att genomgå, innan han kunde skrifva sådana saker som sina första novelletter eller »Garman & Worse», har almänheten aldrig fått vara med om. Och det egendomligaste af alt är, att Kielland aldrig har skrifvit några ungdomsarbeten. Han lär själf hafva yttrat, att han ej ens visste af, att han kunde skrifva, förr än han var närmare trettio år gammal.
