och gamla uppstämde de nyaste fosterländska sångerna — först och främst »den tappre landsoldat!» — Det är tydligt, att sådana intryck skola värka väckande på ett lifligt barn, och det är ej blott i »Thomas Fris’s historie» man märker, att Schandorph under sin ungdom tillhörde det parti, som bär namnet de nationalliberale.»
I september samma år blef Schandorph satt i Sorö akademis skola. 1855 blef han student och kom strax derefter till Kjöbenhavn, der han under de närmast följande åren kom in i en krets, dit bland andra B. Björnsson och Kr. Arentzen hörde. 1858 träffade Schandorph för första gången sin sedermera blifvande motståndare H. V. Kaalund, hvars diktsamling »Et Foraar» då ännu icke utkommit.
När Schandorph år 1862 tog »teologisk Attestats,» var han redan helt och hållet Straussian, och redan förut hade han börjat de vetenskapliga studier i romanska språk, som han sedan skulle idka jämte diktningen. Efter hans examen lär man till och med en tid hafva trott, att Schandorph skulle blifva vetenskapsman och icke skald. Han uppehöll sig också en lång tid med att undervisa i franska och italienska, och från denna tid har man af hans hand flere literära karaktäristiker. Borchsenius uppgifver äfven Leopardi, Rabelais och Beaumarchais. 1874 disputerade S. för doktorsgraden med en afhandling öfver »Goldoni och Gozzi», hvarmed hans egentligen vetenskapliga produktion för närvarande synes afslutad. Ännu en frukt af hans romanska språkstudier äro de
