hans eget inre undergick en total omgestaltning. Under trägna studier fann han den väg, han skulle gå, och den vägen ledde honom till England, d. v. s. till dess tänkare och vetenskapsmän. Han stannade själf på den plats, där ödet stält honom — Hic Rhodus, hic salta — och han förvandlade sitt hem till en uppfostringsanstalt, där han undervisade traktens befolkning, med hvilken han förstått göra sig förtrogen, i sådant praktiskt vetande, som kunde vara af mesta gagn och mest närliggande att gripa till.
Han blef vald till »Folkethingsmand» för sin födelseort. »Det Nye, han havde haabet paa og lengtes efter, rejste Hovedet paa Aandens forskjellige Gebeter. Det var ikke blevet forundt ham at blive Høvding for Bevægelsen, men han mødte som en vel øvet Soldat, en moden og besindig, stille og udholdende Subaltern i den unge Falanx».
I mera enkla ord kan aldrig kärnan i Schandorphs lifsuppfattning uttryckas, än han själf gjort i detta lilla citat. Nödvändigheten att begränsa sitt mål inom en sfer, som ej är för vid för ens förmåga, att stanna på den plats, der man kan värka och ej genom att sträfva högre försumma det mindre, har varit den lärdom, han under sitt lif tillkämpat sig, som burit honom fram och i egentligaste mening gjort honom till, hvad han nu är.
⁎
Vi hafva följt Schandorph genom de olika
arter af karaktärer, han gjort till föremål för sitt
