Sida:Ur samtiden (literaturstudier).djvu/199

Den här sidan har korrekturlästs
180
AUGUST STRINDBERG.

underliga liktåg, som följde det lilla oäkta barnet till grafven, och i den syn, Falk såg, när han med en känsla af tacksamhet och frid såg ned i det mörka djupet på den lilla kista, som gömde en död, som intet namn hade fått. Det är en likartad idé, som när Hellqvist i sin hemska tafla »Mäster Knut och Peder Sunnanväder» midt i den ohyggliga svärmen af nyfikna och råa anleten låter det lilla barnet undrande titta på narrens skramla. När jag såg det anletet, tänkte jag ovilkorligen på Falks tankar, när han såg ned i den öppna grafven. Och innerligheten fins äfven i en så på en gång burlesk och ohygglig skildring som den af rummet, afdeladt med kritstreck, där enkan med fem barn, skomakaren och snickaren bodde tillsammans.

Röda Rummet är en tafla ur vårt samfundslif, gjord med en kraft och en uppskakande sanning, till hvilken hela vår literatur ej äger ett motstycke. I tekniskt hänseende har dess förf. aldrig lemnat ett mera fullfärdigt arbete. Det berättas också med anspråk på tillförlitlighet, att han under tio år varit sysselsatt därmed.


⁎              ⁎


Mäster Olof har från de mest olika håll med all rätt blifvit framstäld som ett dramatiskt arbete, hvilket hos oss står skäligen ensamt. Dess uppförande på Nya teatern har varit en triumf för vår svenska vitterhet, och detta fastän man visst ej kan eller mig veterligt någon ens försökt påstå, att det är ett helgjutet arbete. Men äfven detta är prägladt af denna för Strindberg egendomliga, våldsamma energi, som oemotståndligt rycker en med sig.