gård, vtan i oträngde mål begifwit sig tit vp på nytt till bergslagen, och til at setta någon skreck och räddhåga vti allmogen som bodde ofwan före, låtit legga en hop Soldater wid Brunnebeck.[1] The andre tre, Carl Bengtsson, Iöran Bonde och Olof Gudmundsson blefwo vtropade för menedare och förrädare, som af idel trolöshet öfwergifwit then fana, vnder hwilken the sworit Hertig Carl all tro och redelighet, then the nu förgätit. Och efter ingen af them kunde sig emot thesse beskylningar förswara, blefwo the alla igen införde i Prästegården. Kyrkio-Herden ther sammastädes hade af räddhåga rymt, på thet han icke skulle blifwa på samma sett handterader som Håkan Fogde blef, för thet falska vtspridde rycktet skull om Herr Eric Spare. Therföre gafs alt, som fans i Prästegården, til spillo; och i synnerhet vttömdes källaren, så att många av them drucko sig ganska druckne. Thesse i sit raseri, när fångarna fördes vp i en nattstugu, ryckte Iacob Näf tilbaka af trappan, och handlade med honom vtan någon barmhertighet. Ty först blef han bakbunden och sedan ledder til et swinehus, hwarest the spottade honom i ansichtet, och frågade, om swinematen smakade honom så wel, som then kost, hwilken han tilförene war wahn at äta vtur tenfat eller annor bätre käril? The togo ock vp treck, och höllo honom vnder näsan med spe och löje, at han skulle luchta therpå, gifwandes honom esom oftast dryga slengar, och ristade honom i ansichtet med pilar, sägandes, at af them skulle han få sådana Dalströmmingar. The andre fyra fångar blefwo förde i Sochnekistan, och ther förwarade. Medan thetta bullret påstod i Thuna fick ock allmogen i wästra Dalarna bud här om, jemwel Leksandsboarna i Östra Dalarna, och i the näst kringliggande sochnar, hwilka enhelligen til stor myckenhet sig på et stelle församlade med wapn och wärjor, hafwandes intet gott i sinnet. Hwilket som Magr. Elof Terserus[2] Probst
- ↑ Är bro- eller färge-staden öfwer Dal-älfwen, emellan Salberget och Hedemora, när man kommer öfwer skogen Longheden kallad.
- ↑ War född år 1554. Hans fader war Herr Engelbertus Olavi Thuna-Helsingus, P. & P. i Leksand. Sonen Elof reste i vngdommen med 2 Adelsmän, och blef Magister i Leipsig, ther han vti et hans Collegio befants
