vpkastada af Konungens folk, på thet Hertigen ei så snart skulle kunna komma efter; skolandes ther igenom många Polackar blefwet qwar på östra sidan om åen, hwilke antingen blefwo nedergiorde, eller i strömmen jagade. Men thetta synes ei så aldeles komma öfwer ens med the förrvt anförde omständigheter. Men thet är wist, at när Hertigen aldeles wunnit slaget, och Konungen fruchtade, at han skulle snart komma efter in i Staden, skickade han en gammal, from, och redelig Adelsman, benemd Arfvid Swan [1] med en Trummetare til åbrädden wid Stång, hwilken öfwer watnet ropade til Hertigens Krigs-Öfwerste Samuel Nilsson och på Konungens wägnar begärte så långt stillestånd, at gode och fullmyndige män, kunde å bägge sidor komma til samtal, och vprätta en fast förlikning emellan Konungen och Hertigen. Öfwerstan Samuel Nilsson frågade honom tilbaka; om med hans wärf wore något alfwar? Hwilket när Arfvid Drake, som ock war i följe med, edeligen betygade, red Öfwerstan bort at vpsökia Hertigen, och sådant för honom berätta. När Öfwersten kom til Hertigen, ther han war, fant han honom wara stigen af sin häst, ligga på sina bara knä och tacka Gud för then härliga segerwinning, som han erhållit. När Hertigen afhördt Öfwerstens berättelse, befallte han straxt i werket ställas, hwad konungen begärt, och lät förbiuda soldaterna öfwa widare fientelighet. Hertigen sätter sig sielf straxt til häst, och rider til then ort ther Arfvid Swan war, at inhämta sielf af honom närmare kunskap om Konungens vpsåt. I thet samma, som the stå och talas wid, kommer en blykula vr en räflad bössa och drabbar Hertigen för bröstet på hans Harnesk, at thet syntes merke efter. Hertigen förföll straxt i then tankan, at list och försåt war å wägen; frågade förthenskul Arfvid Swan: Om något förräderi wore at befruchta? Hwartil när högeligen nekades, mente man at något gewär oförwarande sprungit af för någon Soldat. Men man fick sedermera weta, at en Konungens Hofjunkare, Henric Nykirk, en Lifländare, sielf angifwit hos Konungen, at han giordt samma skott, och berömt sig ther af, at han sålunda nederlagt Konungens fienda. Hwar til Konungen har swarar; at thet
- ↑ War frå Wäster-Götland, och skref sig Herre till Kulle-torp; Hans namn finnes ock ibland them, som vnderskrefwo Upsala möte år 1593.
