theras händer, och förthenskul af kitslighet läto skrifwa på weggen thessa Latinska Versar, lika såsom Hertigen allaredan hade suttit therinne:
|
Carole, quod stultum Regi tranquilla monenti |
| Thet är på Swenska: |
|
Hwad thet är lyda, när man rå’r til friden kära,
|
Men Konungens Hof-Mästare Grefwe Nils Brahe, när han hade läsit thessa Versar, lät han Jöran Fahrensbeck och Hildebrand Creutz se them, hwilka tillika med honom sådant vttydde för en stor förmätenhet, och dömde thet wara illa giordt. Läto therföre skrifwa nedanföre igen:
|
Certæ, quæ struitur, sed avem non ceperis auceps, |
| På Swenska: |
|
At bygga Buren vp, förr’n man har foglen fången, |
Ifrå Marienburg togade Konungen närmare til Dantzig; gick doch Staden förbi med Krigs-folcket och lägrade sig en mil nedan före vti Olivæ Kloster, och the byar wid haf-stranden. Låg doch icke lenge stilla, förr än han lät settja alt sitt folck på skeppen, Ryttarna med deras hästar wid Polske hakan, ther Weixeln och Moldau stöta sig tilsammans; Men fot-folcket fördes på båtar til skeppen, som lågo på Dantziger redd. Hela flottan bestod av 90 skep, som woro all frachtad för penningar av Engelendare,
ock emellan thesse senare, til thes ändteligen Konung Johan kom vnder wädret med theras stämplingar, och icke allenast satte them ifrå theras embeten, vtan ock inmante them i häcktelse, hwarvtur dock hertig Carl, efter Konungens död, them halp, och i theras förriga embeten insatte. Men begynte åter snart stifta oenighet emellan Konung Sigismund och Hertigen, hwilken the ei kunde lida i Rådet med sig, vnder Konungens frånwaro. Thet stannade endteligen ei förr än the, efter mycken blods-vtgiutelse sielfwa måste thetta owäsendet med theras egit hufwud vmgälla.
