Den här sidan har korrekturlästs
108
För mig ej större nöje fans
Än dans — ty fordomdags var dans
Ännu ibland talanger.
Kitaj och frack var tidens drägt.
Jag bjöd morseller och konfekt,
Tog skutt att damen blef förskräckt
För mina battemanger.
Så flög min ungdomstid förbi
Bland piller, burkar och charpi,
Och sång och piruetter.
Jag blef en viss seigneur till slut,
Brändt hår, såg ej så illa ut —
Ren skjorta, krås och fin surtout
Och veckade manchetter.
Aptekarn sjelf, helt frisk och sund,
Föll der han stod en morgonstund,
Som han tog på sig västen.
Det blef ett väsen och ett skrik —
Man pratade om arsenik.
Gud vet! nog bars han ut som lik
Och togs om hand af presten.
Jag såg apteket stå i pris,
Tog enkan på aptekar-vis
