Den här sidan har korrekturlästs
9

Och med ett hjerta, mörkt och öfvergifvet,
Blott sjunga: "sorgen skuggan är af lifvet!
Nej tack! jag bättre vet på tidens ström,
Jag sjunger: goda gosse; glaset töm!"
Och: "hade jag sextusende riksdaler
Uti quartaler!
Och: "fröjd i hjertan: och pokaler!"
Det muntrar sinnet, friskar upp vårt mod,
Och lyfter oss ur stoftets hökarbod
Till diktens kullar, evigt sommargröna,
Der, "lik en fjäril, älskande det sköna,"
Den glada själen svärmar om och far
Uti dess rika glänsande bazar.

Ja, Tant! glad skall jag vara, ty det har jag funnit vara det roligaste;

Och intet har man just att sörja öfver,
Om man blott har fullt upp hvad man behöfver.
I sorg vill jag mig aldrig gräfva ned,
Om jag för sorger blott får gå i fred.

Allvarsamt sagdt! Tycker Tant verkligen att jag är för litet allvarsam? Åh nej! det skall Tant inte tycka. Jag menar allvarsamt, fastän det ibland kanske låter som gyckel. Jag afbidar