Den här sidan har korrekturlästs
30
Vinterfärd
ch jag for öfver sjö och jag for öfver is
På min enbet liksom en Vestgöth.
Den var ljusgul och röd, på sitt pinniga vis
Konstruerad, så innerligt söt.
Och jag hade en häst, som var from som en munk.
Af meriter jag såg endast en:
Då han gick, som han gick i sitt vanliga lunk,
Gick han alltid uppå fyra ben.
Och jag hade en skjutsbonde på min karret,
Som jag tyckte en liten grand smord.
“Hvad han täniete vet Ereja, och skalden det vet”,
Men till mig sa' han aldrig ett ord.
