Den här sidan har korrekturlästs
43


Ångbåtsresan.


J
ag reste, vet ni, en gång jag
På ångbåten Roslagen.
Det var en just gudomlig dag,
Och jag var helt betagen.
Förtjust med min cigarr i mund,
Jag steg ombord i Furusuwnd,
Sen jag en frukost, stark och sund,
Hos löjtnanten passerat.
 
Jag följde gammal ångbåts-sed:
Att aldrig sig genera.
Jag på en soffa slog mig ned
För att filosofera.
Och resultatet på min ban'
Blef nu, som sedan hela da'n:
Att Roslagen han går som fan.
Det kan ej disputeras.