Den här sidan har korrekturlästs
54
Kapten Ruff.
amle Ruff i själ och sinne
Var en grobian till sjös.
Bilden har jag i mitt minne,
Målad uti Lebensgröss'.
Som en skeppsbog var hans panna,
Näsan som ett dubbelt block,
Och på skuldran satt, förbanna!
Halsen som en ankarstock.
Kindens färg var buffel-läders,
Benen stodo jemt i kryss;
Håret stod alltjemt till väders,
Munnen som en tänd kabyss.
