Den här sidan har korrekturlästs
80
Men Jöns stod, allt som valet skred,
Långnäst och qvald.
Hans närmsta granne, som var smed,
Blef allmänt vald.
Att Jöns båd' svettades och frös
Ej undras på.
Då han kom hem, var elden lös
I hvarje vrå.
Frun hoppar som ett retadt höns
I dörr'n och svär:
“Du kallas icke blott, du är
En riktig Jöns.”
Hon skrek, allt som dess harm tog till,
I gråt och gnäll:
“Nu kan du gerna, om du vill,
Bli sme'ns gesäll.”
“Ty bättre passar du till dräng
Än skipa lag.
Och köp dig fort en enmans-säng,
Det råder jag!” —
