Till min Nådiga Tant *** i Stockholm.
Jag får på det högsta tacka Tant för den
angenäma skrifvelsen samt den lika angenäma
underrättelsen, att Tant har flyttat ifrån
Kattrakarbacken. Uppriktigt sagdt, har det varit
en riktig pina, hvar gång jag nödgats skrifva
den fatala adressen: Tant måste medge, att
Drottninggatan låter bra mycket bättre än
Kattrakarbacken, och jag gratulerar af allt
hjerta till den lyckliga omflyttningen. Att en
klarinett-blåsare bor i samma farstu, kan visst
vara mindre angenämt; men då olägenheten
inskränker sig till att blott höra honom, går det
väl ändå an; värre vore det, om Tant äfven
nödgades se honom blåsa, hvilket, i mitt tycke,
är någonting afskyvärdt. Då jag var i Upsala,
bodde jag vägg i vägg med en dylik pipare, så
att jag var tvungen att både se och höra honom.
