enskilda stat, som ämnar störa världens ro och ordning.
Redan ett ekonomiskt tryck skall kunna kuva en enskild våldsmakts motstånd, genom att neka statslån, bojkott av handel och samfärdsel etc. etc. Och i nödfall få alla slå sig tillsammans och slå ned våldsmaktens anfall. Den enskilda staten kommer icke att bli så mäktig att den kan stå sig mot hela den övriga världen. Den kommer att tvingas till lydnad liksom sydstaterna i Förenta Staterna, när de grepo till vapen.
Först och främst kräves en domstol mellan staterna. En sådan har i våra dagar börjat sitt första späda liv i skiljedomstolen i Haag. Men den har icke fått laga kraft och doms verkan för sina beslut, och det beror endast på staternas fria vilja, om de skola förelägga den sina frågor eller icke. Det är bara en del av världens stater, som har vidtagit åtgärden att låta alla sina tvistefrågor avgöras där, — de allra flesta undantaga nämligen alla tvister rörande spörsmål om oavhängighet och andra av de högsta nationella spörsmålen. Och ingen makt står bakom dess beslut.
Det som fattas är ett världsförbund, som förpliktigar alla förbundsstater att foga sig efter världsdomstolens beslut och att hjälpas åt att genomföra dem, — med makt, om det blir nödvändigt.
”Men detta är rena utopier”, svara de flesta. ”Något sådant är outförbart”.
Ja, vi känna till detta svar, som alltid höjes på nytt mot alla stora nya tankar, ja just mot de största.
