Sida:Världens förenade stater.djvu/6

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

6

Mellan individerna har slagsmålet för länge sedan avlösts av lagbunden rättegång, självsvåld är förbjudet och belagt med straff, och för domstolens utslag kan till sist respekt krävas. Bland individerna stiftar samhället rätt med lag och dom, och sätter makt bakom rätten för att genomdriva den för den motsträvige.

Men denna lag och rätt — som således binder individerna, — och som även binder socknar, härad, provinser och riken, ja, ännu större sammanslutningar — den bör nu genomföras ända upp till toppen, till alla världens stater och statsförbund inbördes.

”Omöjligt”, — säga de i vanor bundna. Ja, det sade också de i vanor bundna i forna dagar, då lag och rätt först skulle genomföras mellan individerna. Ty det kunde ske först efter årtusendens kamp och anarki. Men det tänka de i sina vanor fångna i våra dagar icke på, ja, de flesta känna icke häller till rättshistorien, som länge, länge kämpade för att få lag och rätt införd i stället för nävrätt man och man emellan.

Nu är man så van vid nutidens borgerliga rättsordning, att de flesta människor icke ägna en tanke åt det långa vanskliga fredsverk, som redan har utförts, under det man byggde upp de nationella domstolarna, men som konsekvent även måste leda till den stora internationella världsdomstolen. T. o. m. många av dem som tro på världsdomstolen, bygga icke på den enda fasta grundval, som den kan byggas på — nämligen erfarenheten, kunskapen om huru freden har införts mellan individerna och