VÄRLDSMARKNADEN
skulle ha fått dem? Jag hoppas att de passa er? Stäng vagnsdörren, Jim, för ni får ändå ingenting av henne, fortfor John, pekande med tummen bort mot miss Sharp. Det är för ömkligt! och med dessa ord for mr Sedleys dräng sina färde.
Saken var den, att han var ömt fäst vid den ifrågavarande kammarjungfrun och förtretad över att hon blivit rövad på sina tillhörigheter.
Då Rebecka trädde in i matsalen, på uppmaning av personen i damaskerna, fann hon detta rum icke mera glatt och trevligt, än som sådana rum vanligen äro, då fina familjer icke bo i staden. De trogna rummen tyckas, så att säga, sörja sitt herrskaps frånvaro. Den turkiska mattan har rullat ihop sig och dragit sig buttert tillbaka under sidobordet; tavlorna ha gömt sina anleten bakom gamla bruna karduspapper; kronan i taket är insvept i en otäck säck av brunt lärft; fönstergardinerna har för-svunnit under alla möjliga slags ruskiga omslag; sir Walpole Crawleys byst står i sin mörka vrå och tittar på de nakna golvtiljorna och de oljade eldtygen samt den tomma visitkortskorgen; stolarna stå upp- och nedvända utåt väggarna, och i den mörka vrån mittemot bysten står en gammalmodig, butter, tillåst knivlåda uppe på en geridon.
Två köksstolar och ett runt bord och en nött eldraka med dito eldtänger hade emellertid samlat sig omkring kaminen, där en stekpanna fräste över en svag, sprakande eld. På bordet stodo litet ost och bröd och en tennstake samt litet svart porter i en halvstopsmugg.
— Jag förmodar att ni ätit middag? Är det inte för varmt för er? Vill ni ha litet öl?
— Var är sir Fox Crawley? sade miss Sharp majestätiskt.
— Hi, hi, hi! Jag är sir Fox Crawley. Kom ihåg att ni är skyldig mig en mugg öl för att jag bar er packning. Hi, hi, hi! Fråga Tinker om jag inte är den jag säger. Mrs Tinker, miss Sharp; miss Guvernant och mrs Städerska, Hå, hå, hå!
Den såsom mrs Tinker tilltalade damen trädde i detta
