Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/108

Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

miss Sharp var tvungen att gå ur vagnen och stiga upp till honom, då han svepte in henne i en av sina rockar och blev helt glad och belåten — hur den andtäppte herrn, den styva damen, som förklarade på heder och ära, att hon aldrig förr hade rest i ett allmänt åkdon (det finnes alltid en sådan dam i en diligens — fanns, skulle jag tyvärr säga, ty var finnas väl diligenserna nu?) samt den feta änkan med konjaksbuteljen togo sina platser inne i vagnen — hur bäraren begärde pengar av dem allasammans och fick sex pence av herrn och fem flottiga halvpence av den feta änkan — och hur diligensen slutligen satte sig i gång — nu slingrande sig fram genom Aldersgates trånga gränder, därefter skramlande förbi S:t Pauls blå kupol, rasslande hastigt fram genom främlingarnas ingång till Fleet-Market, som nu tillsammans med Exeter Change gått till skuggornas värld — hur de foro förbi Vita Björnen i Piccadilly och sågo dimman stiga upp från Knightsbridges handelsträdgårdar — hur Turnhamgreen, Bentford och Bagshot passerades — allt detta behöver icke skildras här. Men författaren av dessa blad, som i forna dagar och i samma klara och vackra väder gjort samma remarkabla resa, kan icke undgå att tänka därpå med en ljuv och öm saknad. Var är landsvägen nu med dess muntra små tilldragelser? Finnes det intet Chelsea eller Greenwich för de gamla hederliga diligenskuskarna med sina röda, finniga näsor? Jag undrar vart dessa hedersmän ha tagit vägen. Månne gamle Weller är död eller levande? Och kyparna sedan och värdshusen utanför vilka de stodo och väntade, och oxstekarna där inne och den kortväxta stalldrängen med sin blåa näsa och sitt klingande vattenämbar, var är han och var är hans generation? För de ännu i kolt gående stora snillen, som skola komma att skriva romaner för den högtärade läsarens barn, skola dessa män och dessa ting bliva lika mycket en legend och en hörsaga som Ninive eller Richard Lejonhjärta eller Jack Sheppard. För dem skola diligenser ha blivit rena sagor, och ett spann av fyra fuxar någonting lika fabelaktigt som Bucephalus

100