WILLIAM M. THACKERAY
portarna, som ha en viss likhet med dem vid det förhatliga Chiswick.
'Det här är en park som är en mil lång', sade sir Fox. 'I de där träden ligger ett kapital av sextusen pund. Det är just inte någon småsak det, skulle jag tro.'
Från Mudbury tog han sin rättare, en mr Hodson, upp i vagnen till sig, och de pratade om utpantning och försäljning och dränering och underdikning och en hel hop om torpare och lantbruk — mycket mer än jag kunde fatta. Man hade kommit på Sam Miles med att idka tjuvskytte, och Peter Bailey hade omsider kommit på arbetshuset. 'Och det är lagom åt honom', sade sir Fox, 'han och hans familj ha under dessa hundrafemtio år kuggat mig bra på det där torpet.' Jag förmodar att det var någon gammal torpare, som inte kunde betala arrendet.
Under vägen såg jag en vacker kyrktornsspira resa sig över några gamla almar i parken, och framför dessa låg mittpå en gräsplan och omgiven av åtskilliga uthus ett gammalt rött hus med höga, av murgrön omslingrade skorstenar och med fönsterna glimmande i solen.
'Är det här er kyrka, sir?' sade jag.
'Ja, hin i det!' sade sir Fox (endast att han begagnade ett mycket syndigare ord). Därpå tillade han: 'Hör nu, Hodson, hur står det till med Buty? Buty är min bror Bute, min unga vän — min bror pastorn. Jag kallar honom Buty och Besten,[1] ha ha ha!'
Hodson skrattade även och därefter såg han mera allvarsam ut och nickade på huvudet och sade:
'Jag fruktar, att han mår bättre, sir Fox. Han var ute på sin klippare i går och tittade på vår säd.'
'Han tittade efter sitt tionde, hin i honom (endast att han nu åter använde samma ohyggliga ord som förra gången). Ska då konjak och vatten aldrig kunna ta livet av honom? Han är lika seg som den där gamle vad-hette-han-nu-igen — gamle Methusalem.
- ↑ Anspelning på en i England mycket känd saga: Beauty and the Beast (skönheten och odjuret). Ö. a.
104
