VÄRLDSMARKNADEN
och stilla trakt, måste vi söka att hålla oss lugna. En storm i ett tvättfat är löjlig. Vi skola spara sådant för den väldiga oceanen och den ensliga midnatten. Detta kapitel är mycket milt, andra däremot — men vi vilja icke gå dessa i förväg.
Och under det jag för mina karaktärer fram på skådebanan, vill jag, såsom en människa och en broder, anhålla om tillåtelse att icke blott presentera dem, utan även att stiga ned från plattformen och tala om dem; att, om de äro enfaldiga, med läsaren skratta åt dem i mjugg, och att, om de äro stygga och hjärtlösa, okväda dem i de starkaste ordalag som hövligheten medgiver.
I annat fall skulle ni kanske inbilla er, att det var jag som hånade den andaktsövning, som miss Sharp finner så löjlig; att det var jag som skrattade åt denne raglande gamle Silenus till baronet — då däremot skrattet kommer från en som icke har vördnad för någonting utom för mögenhet och icke blick för någonting utom framgång. I världen existera sådana personer, som trolös, hopplös och känslolös — låtom oss därför, mina kära vänner, angripa dem med både näbbar och klor. Somliga äro, och det med mycken framgång, endast skrävlare och narrar, och det var utan tvivel för att bekämpa och demaskera sådana som dessa, som skrattet blev uppfunnet.
