VÄRLDSMARKNADEN
brydde sig om någon av alla dessa. Han hade sin vackra Rose, och vad kan väl en människa begara mera an att göra sig själv till nöjes? Därefter vande han sig vid att taga ett rus varje afton, att stundom slå sin vackra Rose och att lämna henne i Hampshire utan en enda vän i hela världen, medan han for till London under riksdagen. Till och med mrs Bute Crawley, pastorns hustru, nekade att besöka henne, emedan hon, efter vad hon själv förklarade, icke ville låta en krämares dotter taga försteget framför henne.
Som de enda gåvor naturen hade skänkt lady Crawley bestodo i hennes röda kinder och vita skinn och hon icke ägde något slags karaktär eller några talanger eller sysselsättningar eller förströelser eller denna själens kraft eller lynnets häftighet, som ofta falla på enfaldiga kvinnors lott, var hon icke synnerligt länge i stånd att bibehålla sir Fox' tycke och ömma känslor. Rosorna bleknade på hennes kinder, och den vackra friskheten försvann, sedan hon fött ett par barn till världen, och hon blev blott och bart en möbel i sin mans hus, av icke mera nytta än salig lady Crawleys stora piano. Som hon var ett blont fruntimmer, bar hon ljusa kläder, såsom de flesta blondiner nödvändigt skola göra, och visade sig merendels i smutsigt sjögrönt eller slafsiskt himmelsblått. Hon arbetade dag ut och dag in på sin virkning eller annat dylikt. Hon hade under loppet av några få år virkat täcken till alla sängarna i Crawley. Hon hade en liten blomsterträdgård, för vilken hon hyste ett visst tycke, men därförutom hade hon icke något slags tycke eller misstycke. Då hennes man var grov emot henne, var hon känslolös, då han slog henne, grät hon. Hon hade icke nog raskhet att slå sig på att dricka, utan släpade sig ömkligen omkring hela dagen i ända, kippskodd och i papiljotter. O, världs- marknad, världsmarknad! om icke du varit i vägen, hade denna kunnat vara en glad och munter flicka; Petter Butt och Rose kunde ha varit ett lyckligt par på en trevlig lantgård med en hygglig familj, med sin lilla andel av nöjen och sorger, förhoppningar och bekymmer. Men en
