VÄRLDSMARKNADEN
man fria tyglar där utom. Han fick komma och gå och äta middag ute så ofta det behagade honom, ty mrs Crawley var en sparsam kvinna och visste att portvin är dyrt. Alltsedan mrs Bute hade erövrat den unge kyrkoherden i Drottningens Crawley (hon var av god familj, dotter av salig överstelöjtnanten Hektor Mac Tavish, och hon och hennes mor lade ut sina krokar för Bute och fångade honom i Harrogate) hade hon varit en klok och driftig hustru åt honom. I trots av all hennes omtanke var han dock alltid i skuld. Han behövde minst tio år för att betala de studentskulder, som han hade ådragit sig under faderns livstid. År 179…, just som han hade klarerat dem, höll han ett högt vad mot Känguru, som vann priset vid kappränningen i Derby. Kyrkoherden blev tvungen att låna upp pengarna mot hög procent och hade alltsedan dess varit i svår knipa. Hans syster hjälpte honom då och då med hundra pund eller så, men naturligtvis vilade hans största förhoppning på hennes död, då "ta mig tusan" (såsom han brukade säga) "Mathilda måste lämna mig hälften av sin förmögenhet."
Baroneten och hans bror hade sålunda varje orsak att ligga i luven på varandra, som två bröder möjligen kunna ha. Sir Fox hade tagit loven av Bute i oräkneliga familjeangelägenheter. Unge Fox endast och allenast icke jagade, utan satte även upp ett bönehus mittför sin farbrors näsa, och det var känt, att Rawdon skulle komma att ärva större delen av miss Crawleys förmögenhet. Dessa penningtransaktioner — dessa spekulationer i liv och död — dessa tysta strider om ett blivande arv — göra bröder mycket kärleksfulla mot varandra på världsmarknaden. Jag för min del har sett en sedel på fem pund göra slut på en femtioårig tillgivenhet mellan två bröder och kan icke annat än falla i beundran, då jag tänker på vilken vacker och varaktig sak kärleken är bland världsligt folk.
Naturligtvis kunde icke ankomsten av en sådan person som Rebecka till Drottningens Crawley och det sätt, varpå hon så småningom ställde sig in hos alla människor
