VÄRLDSMARKNADEN
FRAMFÖR RIDÅN.
Då föreställningens direktör sitter på bräderna framför ridån och ser ut över marknaden, överfalles han vid betraktandet av den stojande platsen av en känsla av djup melankoli. Där försiggår en hel del ätande och drickande, flirtande och koketterande, skrattande och motsatsen, rökande, grälande, stridande, dansande och spelande: grälmakare knuffas, sprättar giva kvinnorna ögon, skälmar länsa andras fickor, poliser hålla utkik, storskrävlare (andra storskrävlare, må fan ta dem) skräna framför sina stånd, bondtölpar bliga på de glittande danskonstnärerna och de stackars gamla sminkade akrobaterna, medan flyhänta personer bakom dem operera i deras fickor. Ja, detta är Världsmarknaden, visserligen ingen moralisk plats, inte heller någon vidare glad, men mycket bullersam. Se bara på aktörernas och gycklarnas ansikten, när de begiva sig ifrån sitt arbete, och Tom Fool som tvättar sminket av kinderna, innan han sätter sig ned till middagen med sin hustru och den lille Jack Pudding bakom tältduken. Ridån skall strax gå upp och han skall hjula runt och ropa: "Hur står det till?"
En man med reflekterande läggning, som promenerar genom en sådan marknad, skulle förmodligen inte bli alltför överväldigad av vare sig egen eller andras munterhet. En lustig eller rörande episod roar och griper honom då och då; ett vackert barn som står och ser på ett pepparkaksstånd; en söt flicka som rodnar, då hennes fästman talar till henne och väljer ut en marknadsgåva åt henne; stackars Tom Fool, där borta bakom vagnen, mumsande tillsammans med den hederliga familjen, som lever av hans konster; men det allmänna intrycket är mera sorgligt än glatt. När man kommer hem slår man
