WILLIAM M. THACKERAY
sig ned i en lugn, begrundande, icke helt och hållet människofientlig sinnesstämning och ägnar sig åt sina böcker eller sitt arbete.
Jag har ingen annan moral än denna att hänga på denna historia om Världsmarknaden. Somliga anse marknader överhuvudtaget omoraliska och undfly dem tillika med sitt tjänstfolk och sina familjer; kanske ha de rätt. Men dem som tänka annorlunda, som ha en svag eller mera överseende eller sarkastisk natur, kanske det kan roa att stiga in för en halvtimme och se på föreställningarna. Där bjudas scener av alla slag: fruktansvärda drabbningar, ståtliga och förnämliga ridprestationer, scener ur den fina världen och ur den mycket medelfina; kärlekshistorier för den känslige och uppvisningar i den lättare komiken, och alltsammans beledsagat av passande scenerier och strålande illuminerat av författarens egna talgljus.
Vad kan föreställningens direktör mer ha att säga? Uttrycka sin erkänsla för det vänliga mottagandet i alla de större städerna i England, där han uppträtt och blivit smickrande uppmärksammad av den offentliga pressens ansedda ledare samt av både hög- och lågadel. Han är stolt över att hans marionetter ha uppskattats av den bästa publiken i hela konungariket. Den beryktade lilla dockan Becky har sagts vara ovanligt rörlig i lederna och livlig i trådarna. Dockan Amalia har visserligen en mindre krets av beundrare, men är dock av artisten modellerad och klädd med den yttersta omsorg. Figuren Dobbin, ehuru skenbart klumpig, dansar dock på ett mycket lustigt och naturligt sätt. Den lille gossens dans har varit omtyckt av några, och lägg benäget märke till den omoraliske adelsmannens präktigt utstyrda figur, på vilken inga kostnader sparats och som gamle Nick kommer att draga in efter denna enda föreställning.
Och efter detta anförande samt med en bugning för det ärade auditoriet, drar direktören sig tillbaka och ridån går upp.
London den 28 juni 1848.
8
