Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/161

Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

och dessa arma varelser, som lida av missödet att se bra ut, oupphörligen borde påminnas om det öde som väntar dem, och ehuru ganska sannolikt den heroiska kvinnliga karaktär som damer beundra är någonting mera ärorikt och skönt än den milda, friska, leende, okonstlade, ömma lilla husliga gudinna, vilken karlarna äro benägna att dyrka, så måste denna senare och lägre art av kvinnor likväl ha den trösten, att karlarna ändå i alla händelser verkligen beundra dem, och att vi, i trots av alla våra goda vänners varningar och protester, framhärda i vår förskräckliga förvillelse och dårskap och skola göra så ända till slutet. Ja, ehuru jag för min del oupphörligt fått höra av personer, för vilka jag hyser den allra största respekt, att miss Brown är en obetydlig flickslinka, och att mrs White icke har någonting annat än sin petit minois chiffonné, och att mrs Black alls icke har någonting att säga, vet jag likväl, att jag haft de mest förtjusande samtal med mrs Black (naturligtvis får jag icke nämna ett ord om dem, min nådigaste!), att jag ser alla herrarna samla sig i en klunga omkring mrs Whites stol, och att alla unga män slåss om att få dansa med miss Brown — och till följd därav är jag frestad att tro att det, att vara föraktad av sitt eget kön, utgör en stor komplimang åt ett fruntimmer.

De unga damerna i Amalias umgängeskrets gjorde henne denna tjänst på ett mycket tillfredsställande sätt. Så till exempel fanns det knappast någon enda punkt, i vilken de unga damerna Osborne, Georges systrar, och de unga damerna Dobbin stämde så fullkomligt överens, som i fråga om ringheten av Amalias förtjänster och i förvåning över att deras bröder kunde upptäcka det ringaste behag hos henne. — Vi äro vänliga mot henne, sade de unga damerna Osborne, ett par vackra flickor med mörka ögonbryn, som hade haft de bästa guvernanter, lärare och sömmerskor; och de behandlade henne med en så ytterlig vänlighet och nedlåtenhet och beskyddade henne på ett så olidligt sätt, att den arma varelsen var totalt förstummad i deras närvaro och efter alla yttre

153